Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Göran slog dövörat till. Slutet blev, att Tillys vilda skaror
stormade Magdeburg. Den stormningen blev något så
fasansfullt, att den icke kan beskrivas. T. o. m. Tilly, som
var så härdad i krigets gräsligheter, rördes till tårar.
Under plundringen kom elden lös, och nästan hela staden
brann ner.
Slaget vid Breitenfeld 1631. Men efter Magdeburgs
fall kom avgörandets timme för Johan Georg. Tilly
fordrade, att han skulle förena sin här med den
kejserliga och bidraga även till de katolska truppernas
underhåll. Då kurfursten vägrade, förde Tilly sina
rov-lystna skaror in i Sachsens blomstrande bygder. Nu
hade Johan Georg ingen annan råd än att bönfalla
Gustav Adolf om hjälp. De båda furstarna ingingo
förbund, och deras härar ryckte förenade mot Tillys
trupper år i63i.
Vid Breitenfeld, nära Leipzig, stod det avgörande
slaget. Nu skulle Gustav Adolfs fältherre snille och
hans soldaters mannamod och krigsduglighet bestå sitt
stora prov.
Ej togo de sig mycket ut för världens ögon, dessa svenska
och finska bonddrängar i sina illa medfarna vadmalskläder.
Ett samtida svenskt ögonvittne beskriver dem sålunda:
»Rivet, slitet, smutsigt såg vårt folk ut mot de försilvrade,
förgyllda, fjäderbuskade kejserliga. Små voro våra svenska
och finska hästar emot de stora tyska hästarna». Men
denna här bestod av män, som härdats genom mången
hård kamp i de ryska och polska krigen. Deras konung
visste, vad de dugde till. Han har själv inför en annan
av den tidens största fältherrar givit dem följande vackra
betyg: »De är o icke lejda för pengar utan omsorgsfullt
utvalda bland bondfolket. De äro icke vana vid njutningar
men vid arbete och möda, vid köld och hetta, svält och
vakor. Sina förmän lyda de villigt, ha lätt för att lära
krigiska övningar och äro starka till kroppen, och om så
kräves och de bliva rätt ledda, akta de döden och alla
vedervärdigheter ringa.» Inom Gustav Adolfs, här bodde
också den förtröstan, som uttalas i psalmen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
