Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
två gånger räddat honom. Nu slöt han enskild fred
med kejsaren och lovade hjälpa till med att driva
svenskarna ur Tyskland.
Men den, som satte stopp för den planen, var Johan
Banér, en av Gustav Adolfs lärjungar i krigskonsten.
Han besegrade i grund en betydligt överlägsen kejserlig
och sachsisk armé. Men sedan behövdes det all
Banérs kraft och Oxenstiernas hela ihärdighet för att ej
ge tappt, när trupperna ledo brist på allting och
fienderna trängde på från alla håll. Hade dessa båda män
ej funnits, så skulle frukten av Gustav Adolfs segrar ha
gått om intet och protestanterna återigen dukat under.
Banér var mången gång i svår fara. En gång, när han
förde sina trupper åt norr utmed Oders högra strand, fann
han en dubbelt så stark kejserlig här före sig vid dess största
biflod på höger sida. Där stod han nu instängd i vinkeln
mellan de båda floderna. Tyskarna skröto redan med att
ha den fruktade svensken »i säcken». Men Johan Banér
var inte den, som tappade besinningen. Han utspridde
rykten, att han ämnade tåga österut genom Polen, och
lurade på det sättet fienderna att samla sig åt detta håll.
När han väl ordnat så för sig, skyndar han att i stället
gå över Oder och står snart med hären välbehållen i
Pommern! »De hade mig i säcken», säges Banér ha skämtat,
»men de glömde att knyta till den.»
Efter Johan Banérs död övertogs befälet av Lennart
Torstensson, en annan av Gustav Adolfs lärjungar.
Under Gustav Adolfs krig i Bajern hade Torstensson
blivit tillfångatagen och i ett kallt och fuktigt fängelse
fått sin hälsa förstörd. Ofta led han så svårt av gikt
och reumatism, att han måste bäras på bår. Men
ändå vann han som fältherre större framgångar än
någon annan i trettioåriga kriget efter Gustav Adolf.
Han förde kriget huvudsakligen i Österrike, kejsarens
eget arvland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
