Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:2 Tiden från 1660 till våra dagar jämte den världshistoriska bakgrunden till Sveriges historia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1709
serligen segrade de våra alltid, men många människoliv
gingo förlorade. Tsar Peter lär ha yttrat, att han
gärna kunde offra tio ryssar för en svensk. Vad gjorde
det väl tsarefi, som enväldigt rådde över de ryska
folkmassorna, om några tusen man stupadel Men Karl
kunde icke få nytt folk i stället för det han förlorade.
Genom köld, svält och strider sammansmälte hans
starka armé för var dag, som gick.
Slaget vid Poltåva. På sommaren 1709 kom tsar
Peter och intog ett befäst läger vid staden PoLtava. Da
beslöt Karl XII att tvinga honom till en avgörande
drabbning. Att vänta gagnade ej, ty för
var dag blev det blott värre brist på
livsmedel, kulor och krut. Men det värsta
av allt var, att Karl XII själv under en
småstrid blev skjuten i ena foten och
angreps av en hetsig sårfeber, så att
7/’l> nÖVer kan eJ förmådde anföra sina karoliner.
trakten vidPoltava. f in
Befälet överlämnades åt fältmarskalken
Rehnoköld. Han hade visserligen förut vunnit stora
segrar *— men ersätta kungen som ledare, elda sina
trupper så som Karl XII, det förmådde ingen. Därför
gick det olyckligt.
Där stod nu tsar Pefer med 45,000 man och kraftigt
artilleri i ett väl befäst läger med vallar och skansar.
Fastän endast 14,000 svenskar kunde föras i elden, hade
de framgång i början. Alen så blev en general efter med sin
avdelning, och de våra råkade i oordning. Därav begagnade
sig tsar Peter och kommenderade sina härmassor till anfall.
Nu blev kampen för ojämn för de fåtaliga svenskarna.
De föllo »såsom gräset för lien». Hela regementen mejades
ned. De gamla kära, sönderskjutna fanorna vaggade och
vacklade över det rasande människohavet, och slutligen
sjönko de ned och försvunno en efter en. »Stå, gossar, stål»
ropa hela kompanier men trängas oemotståndligt undan av
de framvältrande fientliga massorna. In i det sista göra dock
enskilda rytteriavdelningar täta, dödsföraktande anfall i fien-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
