Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:2 Tiden från 1660 till våra dagar jämte den världshistoriska bakgrunden till Sveriges historia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvar i Turkiet. Men något mer krig mot ryssarna
lyckades han inte få i gång.
Kalabaliken i Bender. Svenske konungen och hans
gäster voro emellertid dyrfödda gäster för turkarna. Sultanen
lät Karl förstå, att han visserligen satte stort värde på sin
högt ärade gäst, men att han ändå skulle tycka mest om att se
honom resa sin väg. En turkisk skyddsvakt var redan utsedd
att följa konungen och hans män hem. Men nu hade Karl
genom uppsnappade brev fått reda på att befälhavaren för
skyddsvakten inte var att lita på. Mannen hade nämligen
lovat att på vägen utlämna Karl till August i Polen. Därför
aktade sig konungen för att resa.
Då befallde sultanen till slut paschan i Bender att med
våld tvinga svenskarnas konung att fara hem. Men Karl satte
sig till motvärn. Han lät i hast uppföra befästningar kring
de byggnader utanför Bender, där han bodde med sin lilla
styrka. 10,000 man sändes att betvinga »järnhuvudet»,
såsom de kallade Karl, och hans 500 trogna.
De flesta svenskarna ansågo det för vanvett att slåss
och nedlade vapnen. Men tillsammans med 5o av sina
trognaste kämpar försvarade sig Karl i sitt boningshus.
Turkarna sköto pilar med långa svansar av brinnande blånor
mot huset. Byggnaden fattade eld, och stycken av taket
ramlade ned över svenskarna. Men konungen sade: »Det
är inte farligt, förrän kläderna börjar brinna.» Till slut,
när lågor och rök omvärvde Karl och hans män, beslöt
konungen att slå sig igenom till en närbelägen stenbyggnad
och där fortsätta försvaret. Dörrarna slås upp, och ut
störtar Karl XII med värjan i högra handen och pistolen i
den vänstra, följd av de sina. Redan ha de banat sig väg
nästan fram till stenhuset, då Karl snavar och faller. Då
kasta sig en mängd turkar över honom och taga honom till
fånga. Hans män bli också fångna. Denna händelse, som
tilldrog sig i Bender år 1713, kallade turkarna för kaiabaiik,
vilket betyder tumult. Karl XII fördes nu som sultanens
fånge längre bort från hemlandet, till ett slott nära
Adria-nopel. Men även i fångenskapen behandlades »järnhuvudet»
med vördnad.
Karl kommer äntligen hem. Rådsherrarna, som skötte
regeringen hemma i Sverige, skrevo det ena brevet efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
