Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:2 Tiden från 1660 till våra dagar jämte den världshistoriska bakgrunden till Sveriges historia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underbefälhavare. Genom sitt uppror omintetgjorde
officerarna alla förhoppningar att äntligen göra slut
på faran från öster. Nu tyckte sig dessa maktlystna
adelsmän ha fått ett utmärkt tillfälle att hämnas på
den, som hade berövat deras stånd en stor del av dess
politiska makt. Att de därigenom tillfogade sitt
fosterland obotlig skada, det tycktes de vara blinda för.
Samma eländiga skådespel som under frihetstidens båda
krig upprepade sig nu. I stället för att göra sin plikt och
följa konungen mot rikets fiender började officerarna klandra
allt vad han företog sig. De talade med ringaktning om
honom, ja visade honom öppen vanvördnad. En mängd
officerare ingingo på Anjata gård vid Kymmene älv en formlig
sammansvärjning. De kommo överens om att arbeta för att
få en riksdag sammankallad. Meningen var, att ständerna
sedan skulle tvinga konungen till att sluta fred och ställa
honom till ansvar, därför att han hade börjat krig.
Upprorets ledare drevo landsförrädiska underhandlingar med
ryska kejsarinnan. Några finska officerare ville t. o. m.
skilja Finland från Sverige och skaffa det självständighet
— under ryskt beskydd 1 Denna sammansvärjning har
blivit kallad Anjalaförbundet.
Gustavs läge var förtvivlat. Hans lovande krigsplan
var omintetgjord. Själv var han av egna undersatar
hotad till sin frihet, ja till livet. Men återvända till
Sverige kunde han icke, ty det skulle ju verka som flykt.
Då hände något, som egentligen var en olycka, men
som hjälpte Gustav ur knipan. Sverige fick en fiende
till, nämligen Danmark-Norge. Denna makt måste nu
fullgöra sina överenskommelser med Ryssland (se sid.
216). Inte var det med glädje, som danska regeringen
kastade landet i krig, ty den önskade fred i Norden.
Å andra sidan vågade Danmark icke bryta med sin
mäktige bundsförvant, ty det behövde Rysslands stöd mot
Gustav III, som flera gånger hade haft planer på att ta
Norge. Vid underrättelsen om att Danmark-Norge
rustade sig till krig, utropade konungen: »Jag är räd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
