Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:2 Tiden från 1660 till våra dagar jämte den världshistoriska bakgrunden till Sveriges historia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land med den härförarbegåvning och den
statsmanna-blick, som Sveriges ledande män på den tiden
saknade. Därför kunde han rädda vårt land från förfall
och återge det en aktad plats bland Europas stater.
Det var en bragd av samma slag som en gång
Gustav III:s.
Även Karl Johans fortsatta regering var i flera
avseenden gagnerik. Den forne krigaren blev en klok och
försiktig statsman, som lyckades bevara freden åt sina
bägge folk.
Karl Johans regering hade dock även sina fel.
Den forne generalen hade i fältlägren vant sig vid att
enväldigt befalla. Nu hade han fått vid sin sida en
riksdag, som visst icke var med om allt vad konungen
ville. Då sjöd det heta sydländska blodet lätt upp.
Han blev häftig vid minsta motsägelse. En olycka var
också, att Karl Johan aldrig lärde sig tala svenska.
Därför kunde han och folkets bredare lager aldrig
riktigt förstå varandra.
Man hade kunnat vänta, att revolutionens son skulle
bli en vän av folkfrihet och reformer. Men så blev det
icke. Han hade så ofta sett omstörtningens män
missbruka frihetens namn till våldsdåd och förtryck. Därför
var han nu rädd för nyheter. Han kände det tryggare
och lugnare att hålla fast vid det gamla och beprövade,
även om det var bristfälligt. Särskilt motsatte han sig
alla reformer av den gamla ståndsriksdagen, ty han
befarade, att ständerna därigenom kunde bli för
mäktiga.
Ett liberalt motparti bildas. Snart fick man höra en
ganska allmän klagan i landet över att Karl Johan
regerade så egenmäktigt och icke ville vara med om att
reformera det, som var föråldrat. Det kunde hända, att
konungen fattade beslut i strid mot såväl regeringsform
som riksdagsbeslut. Därför bildades ett motparti mot
konungen och åtskilliga bland hans rådgivare, som voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
