Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:2 Tiden från 1660 till våra dagar jämte den världshistoriska bakgrunden till Sveriges historia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staterna aldrig kunde lära sig, att enighet ger styrka.
Nästan ständigt lågo några stater i fejd med varandra.
Men på ett område, på kulturens, kände sig alla
hellener ändå som ett folk. De hade alla en och samma
religion och talade samma språk. Och minnet av
gemensamma bragder
levde kvar i de stora
diktverk, som sades vara
författade av skalden
Ho-mérus. De handla om
hjältarna i det tioåriga
krig, som grekerna förde
med staden Tro ja i
nordvästra hörnet av Mindre
Asien nära
Hellespon-ten.1
Zevs’ heliga lund i
Olympia var framför
allt platsen, där
hellenerna kände sig som ett
enda folk. Där
samlades vart fjärde år många
tusen människor från
hela den grekiska
världen för att åse de idrottstävlingar, som där höllos till
Zevs’ ära: de olympiska spelen.2
Grekernas frihetskamp. Vi ha förut sett, hur
grekerna på Mindre Asiens kust kommo under persiskt
herravälde genom Cyrus’ erövringar. Men frihetskärleken
satt i hellenerna. De längtade efter »rätten att få leva
efter sina egna lagar». De ville icke, såsom perserna,
ödmjuka sig inför storkonungen och kasta sig i stoftet
för honom.
De grekiska kolonierna i Mindre Asien begagnade
första tillfälle att göra uppror mot sin härskare. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
