Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Torkan.—En svensk-amerikan.—En nysvensk.—Ett svensk-amerikanskt hem.—Orlofssedeln.—Gamle valsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det samm och sväfvade för ögonen på vår Nils
och han tänkte:
“Ack om han ändock ville tala svenska,” men
så sa’ han högt: “Ska ja komma i morron?”
“Baj djå, [1] din greenhorn, [2] hör du inte hva’ ja’
säjer, en fjorton dar ätter kre ... jul, förstår du!”
Så hade han hamnat på en farm i Illinois.
Nog hade han fått ta i där hemma ibland, men
aldrig hade de en aning om ett sådant slafveri i
Sverige.
Milslånga sträckor skulle plöjas, harfvas, planteras
och skyfflas. En man fick sig ålagdt hvad tre
eller fyra skulle ansett som ett stort beting där
hemma. Skörden kom en månad innan Nils ens
hunnit tänka därpå, och det blef i hast som om
elden varit lös, och innan man visste riktigt hur
det gått till, låg hvetet rent och fint och guldgult
i bingen.
Visst var armen litet senigare, pannan brunare
och kinden inte fullt så fyllig, men “basen [3]” hade
häpnat öfver Nils och hans “pitchforkatag [4],” stora
som ingen annans, och det hade ju gått bra. Vore
det inte för den olidliga hettan, hade han tänkt, så
skulle man kanske kunna hårda ut tills man fått
ihop nog för att — återvända på, hem igen.
Så en vacker dag kom mister Siburg, [5] så kallade
sig nämndemannens bror, och frågade Nils om han
ämnade stanna kvar öfver vintern samt upplyste att
biljetten var till fullo betald och Nils hade en månads
förtjänst innestående. Han erbjöd Nils att
gärna stanna kvar öfver vintern mot vanlig
månadslön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
