Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ensam hemma.—Hur andra ha det.—Ungdomsförening.—Sångkör.—En naturpoet.—En rolig gubbe.—Skörd.—Ett intressant bref.—Hos Wård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
123
slarfvat. Nog hade hon lagt sig vinning, det kunde
man tydligen märka. Och bestämd var hon: där
var hon svensk. Den där prästen hade nog smick
rat för att få henne till metodist, men hon hade
vetat att tala om hvart hon tillhörde. Karaktär
fanns där. Duktig tös i alla fall.
Jaså, hon hade aldrig skrifvit kärleksbref. .
Nåja . . . Och så skulle han svara. Ja, det blef
väl tid till det också, men inte skulle han förebrå
henne för hennes språk, och var hon bäst i sin
klass, hvilket för öfrigt var mycket troligt, så borde
hon ha uppmuntran. Inte rådde hon för att för
äldrarne gifvit henne ett annat fädernesland än
deras eget, och inte rådde hon för att detta hennes
fädernesland hade ett annat språk, och ej heller var
hon skuld till att man inte kan ha tva modersmål.
Det hade gått mindre ifrigt med sångkören i
kyrkan sedan Änni rest, men då hon en gang kom
hem igen, skulle man ta i på nytt. _
Charli hade haft bref från hemmet, och de där
hemma tycktes vara mycket glada öfver att han
kommit i ett sa godt hem där bortai den vilda
västern. Kanske kunde han på några år tjäna ihop
nog för att återvända med ett litet kapital, men -
skulle han?
’ Så en kväll gick han ned till gubben Ward
igen. Han ville låna en bok. Ja, det fick han
gärna. Charli talade om sitt bref och läste upp
det, och sa kom samtalet in på språket, som de unga
talade och skrefvo här i det svenska Amerika.
"Ja, språket,” sade Ward, “ha vi för alltid
sagt farväl till. Det kommer att fortlefva ien eller
annan generation, men länge lefver det inte. Det
är den sanning som historien visat oss för länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
