Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Överstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag tror, att Karlstadsborna tar det så hårt, att jag har fallit igenom, men jag vill inte ha deras beklaganden.
— Vad i all världen ska jag hitta på? klagade överstinnan.
— Det lämnar jag åt mamma själv att tänka ut, sade Karl-Artur. Nu går jag opp till mitt. Gästerna behöver ju alls inte veta, att jag har kommit hem.
Men detta var alldeles för smärtsamt och omöjligt. Där
skulle överstinnan sitta vid bordet och vara briljant, och
under tiden skulle hon tänka på att han gick uppe på sitt
rum och var ledsen och ond. Hon skulle inte få glädja sina
ögon med att se honom. Detta var för hårt för överstinnan.
— Kära Karl-Artur, du får lov att komma ner till middagen. Jag ska hitta på något.
— Vad ska mamma hitta på?
— Det vet jag inte. Jo, nu vet jag! Du ska bli alldeles nöjd. Ingen ska förstå, att middagen var tillställd för din
skull. Lova mig bara, att du byter om kläder och kommer ner!
Det blev en så lyckad middag. Bland alla de många lyckade och lysande festerna i det Ekenstedtska hemmet var detta en av de allra mest minnesvärda.
Vid steken, då champagnen serverades, kom det verkligen en överraskning. Översten reste sig då och bad de närvarande
förena sig med honom för att dricka en välgångsskål för
löjtnant Sten Arcker och hans dotter Eva, vilkas förlovning
han härmed ville tillkännagiva.
Det blev ett stort jubel.
Löjtnant Arcker var en fattig karl utan vidare goda utsikter i befordringsväg. Man visste ju, att han länge hade
gått och svärmat för Eva Ekenstedt, och därför att småflickorna Ekenstedt sällan hade några beundrare, hade hela staden intresserat sig för saken. Men man hade alltid trott, att överstinnan skulle ge honom korgen.
Sedermera sipprade det allt ut hur det hängde ihop med
eklateringen. Karlstadsborna fick reda på att överstinnan
hade låtit Eva och Arcker förlova sig, bara därför att ingen skulle misstänka, att det hade gått på tok med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
