Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Överstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVERSTINNAN
Karlstadsborna skulle på nytt börja prata om att hon inte
hade något hjärta för döttrarna, om hon läte Eva gifta sig
utan ståt och uppståndelse.
Men lyckligtvis tycktes hennes medgörlighet redan ha haft
en lugnande verkan på Karl-Artur. Han varken satte sig
emot de tolv rätterna mat eller krokanen eller konfekten,
ja, han protesterade inte en gång mot vinet och de andra
dryckesvarorna, som togs hem från Göteborg. Han hade
ingenting att invända mot vigsel i domkyrkan eller mot
girlander utefter de gator, där brudtåget skulle färdas fram,
och inte heller mot marschaller och tjärtunnor och
fyrverkeri utmed älvstranden. Han tvärtom tog del i
förberedelserna och arbetade i sitt anletes svett på att binda
kransar och spika upp flaggor just som en annan.
En enda sak höll han styvt på, och det var, att det inte
skulle få bli dans på bröllopet. Och detta hade överstinnan
lovat honom. Hon tyckte, att det var ett rent nöje att gå
honom till mötes härvidlag, då han så tåligt fann sig i alla
andra anordningar.
Översten och döttrarna hade allt försökt sig med en liten
protest. De hade undrat vad man skulle ta sig till med alla
de unga löjtnanterna och alla de unga Karlstadsflickorna,
som var inbjudna och som naturligtvis trodde, att de skulle
få dansa hela natten. Men överstinnan svarade, att med Guds
makt skulle det bli en vacker kväll och att löjtnanterna och
de unga flickorna skulle få gå ute i trädgården och höra på
regementsmusik och se på hur raketerna steg mot himlen
och hur marschallerna speglade sig i älvvattnet. Hon trodde,
att allt detta skulle bli så vackert, att ingen skulle önska
sig något annat nöje. Säkert vore detta en värdigare och
högtidligare invigning av det nya äktenskapet än att hoppa
omkring på ett dansgolv.
Översten och döttrarna gav med sig som vanligt, och
sämjan i hemmet förblev ostörd.
När bröllopsdagen kom, var allting färdigt och ordnat.
Det var ingenting som klickade. Man hade tur med vädret,
och det gick bra både med kyrkvigseln och med de många
talen och skålarna. Överstinnan hade skrivit en vacker
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
