Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frieriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
som passade för uppdraget, och en lejd husföreståndarinna
ville han inte engagera. Han såg ingen annan utväg än att
gifta sig.
Han for hemifrån samma dag i stor gala och tog vägen
till prostgården. Han hade levat så instängd under de gångna
åren, att han inte ens hade avlagt visit där, och det blev
ingen liten uppståndelse, då den stora landån med det svarta
spännet svängde in genom grinden. Han blev emellertid
införd i stora salongen i övervåningen, och där satt han en
stund och språkade med prosten och prostinnan.
Charlotte Löwensköld hade smugit sig undan på sitt rum,
men om en stund kom prostinnan själv och bad henne, att
hon skulle gå in i salongen och hålla sällskap. Brukspatron
Schagerström hade ju kommit, och det blev långsamt för
honom att bara prata med de två gamla.
Prostinnan var litet echaufferad och högtidlig på samma
gång. Charlotte Löwensköld såg stort på henne, men hon
gjorde inga frågor. Hon knöt av sig förklädet, doppade
fingrarna i tvättfatet, slätade till håret och satte på sig en
ren halskrage. Därpå följde hon efter prostinnan, men just
som hon skulle gå ut ur rummet, vände hon om och knöt
åter på sig det stora förklädet.
Knappt var hon inkommen i salongen och hade hälsat på
Schagerström, förrän hon ombads att sitta ner, varpå prosten
höll ett litet tal till henne. Han brukade många ord och
utbredde sig över den glädje och trevnad, som hon hade
fört med sig till prostgården. Hon hade varit som en öm
dotter både för honom och hans hustru, och de ville bra
ogärna mista henne. Men då nu en sådan man som
brukspatron Gustav Schagerström kom och begärde henne till
hustru, finge de inte tänka på sig själva, utan måste råda
henne att säga ja till ett anbud, som var så mycket bättre
än allt, vad hon kunde ha väntat sig.
Prosten påminde henne inte med ett ord om att hon redan
var förlovad med pastorsadjunkten. Både han och prostinnan
hade länge varit emot förbindelsen och hjärtligt önskat, att
den skulle bli bruten. En fattig flicka som Charlotte Löwen-
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
