Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Önskningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖNSKNINGAR
Han såg litet undrande på henne. Han kunde väl
omöjligen förstå, att en gammal människa var så blyg, att hon
miste talförmågan.
Liksom för att ge henne tid att lugna sig började han tala
om Malvina Spaak och om Hedeby. Han kom också in på
historien om spökerierna och den förskräckliga ringen.
Han sade, att han hade litet svårt att tro på alla detaljer,
men för honom låg det en djup mening under alltsammans.
Han ansåg ringen vara en symbol för kärleken till detta
jordiska, som håller själen fången och gör den oskicklig att
ingå i Guds rike.
Att tänka sig, att han satt där mittframför henne och såg
på henne med sitt intagande leende och talade förtroligt
och okonstlat som till en gammal vän! Det var alltför
mycket av lycka, det nästan kvävde henne.
Han var kanske van vid att inte få något svar, då han
kom till de fattiga och bedrövade för att trösta och
uppmuntra. Han fortsatte att tala utan att förtröttas.
Han berättade för henne, att han för sin del aldrig kunde
låta bli att tänka på Jesu ord till den rike ynglingen.
Han var övertygad om att den förnämsta orsaken till
människornas många olyckor låg däri, att de älskade de skapade
tingen högre än den, som hade skapat dem.
Fastän hon ingenting sade, måtte hon ha tagit emot hans
ord på ett sätt, som lockade honom att gå vidare med sina
förtroenden. Han bekände för henne, att han varken ville
bli prost eller kyrkoherde. Han ville inte ha någon stor
församling med stort boställe, stora åkrar, stora
församlingsböcker, mycket att ta hand om. Nej, han önskade sig
en liten socken, där han skulle få tid att ägna sig åt
själavården. Hans prästgård skulle inte vara annat än en liten
•grå stuga, men den skulle ligga vackert i en björkdunge
vid en sj östrand. Och hans lön, den finge inte vara större,
än att han nätt och jämnt kunde leva på den.
Hon förstod, att han på detta sätt ville visa människorna
den rätta vägen till sann lycka. Hon kände andakt djupt in
i själen. Aldrig hade hon råkat något så ungt och rent. Ack,
vad människor skulle komma att älska honom!
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
