Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Önskningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖNSKNINGAR
— Jag ville bara be om förlåtelse, framstammade hon.
Han såg tårar i hennes ögon, och han bevektes därav att
ge henne en sorts förklaring.
— Om ni tänkte er, fru Sundler, att ni av en eller annan
anledning hade bundit en bindel för era ögon, så att ni
ingenting såge, och hade lämnat er i en annan människas
händer, för att hon skulle leda er, — vad skulle ni säga,
om bindeln helt hastigt lossnade och ni funne, att den där
andra, er vän, er ledsagare, som ni hade förlitat er på mer
än på er själv, hade dragit er fram till randen av en
avgrund, så att nästa steg skulle ha fört er utöver branten
ner i djupet? Skulle inte detta förorsaka er helvetiska kval?
Han talade häftigt och passionerat och skyndade därpå
utan att vänta på svar genom dörren ut i förstugan.
Thea Sundler tyckte sig höra, att han hejdade sig, då han
kom ut på förstubron. Hon kunde inte veta av vilken
anledning. Kanske att han hade kommit att tänka på hur nöjd
och sorglös han hade känt sig, då han för en liten stund
sedan steg in i hennes hem, han, som nu trädde ut därifrån
rasande och förtvivlad. Hur som helst, så skyndade hon ut
för att se om han verkligen stod kvar.
Han började tala, så snart som han fick se henne.
Sinnesrörelsen hade givit en ny fart åt hans tankar. Han fann
behag i att en åhörare visade sig.
— Jag står här och ser på dessa rosor, varmed ni har
kantat vägen upp till ert hus, kära fru Sundler, och jag
frågar mig om inte denna sommar är den skönaste, som jag
någonsin har upplevat. Vi befinner oss nu i slutet av juli,
men är det inte så, att hela denna gångna delen av
sommaren har varit fullkomlig? Har inte alla dagar varit långa
och ljusa, längre och ljusare än någonsin förr? Värmen, ja,
den har visserligen varit ganska hög, men den har aldrig
verkat tryckande, därför att luften merendels har
genomfarits av ett uppfriskande drag. Inte heller har jorden behövt
lida av torka som under andra vackra somrar, därför att
det nästan varje natt har kommit ett par timmars regn. Det
har också vuxit alldeles oerhört. Har ni någonsin sett träden
belastade med sådana lövmassor, eller har ni sett rabatterna
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
