Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Önskningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
de tankar i mina predikningar, som särskilt har slagit an
på henne. Hon visar sig i allo sådan, som en prästfru bör
vara. Blott någon enstaka gång, blott på skämt, i största
förbigående talar hon om lektoratet. Dag för dag har hon
också blivit mig kärare. När jag kommer ner igen till mitt
arbetsbord, har jag svårt för att göra något. Jag drömmer
om Charlotte. Jag har redan förut i dag skildrat för er hur
jag vill föra mitt liv. Nu drömmer jag om att min kärlek
ska lösgöra Charlotte ur det världsligas bojor och att hon
ska följa mig till min lilla gråa stuga.
Då han avger denna bekännelse, kan Thea Sundler inte
låta bli att göra ett utrop.
— Ja visst, sade han, ni har rätt. Jag har varit blind.
Charlotte har fört mig mot en avgrund. Hon har väntat
på ett ögonblick av svaghet för att avlocka mig löftet om
att söka lektoratet. Hon såg hur sommaren hjälpte till att
göra mig sorglös. Hon trodde sig så säker om målet, att
hon ville förbereda er och alla andra på att jag skulle byta
om bana. Men Gud har skyddat mig.
Han trädde på en gång tätt intill Thea Sundler. Han läste
kanske i hennes ansikte, att hon njöt av hans ord, att hon
kände sig lycklig och hänförd. Men det tycktes ha retat
honom, att hon gladde sig åt denna vältalighet, som
framkallats av hans lidande. Ett drag av harm flög över hans
ansikte.
— Men tro inte, att jag tackar er för det, som ni sa mig!
for han ut.
Thea Sundler förfärades. Han hade knutit nävarna och
skakade dem framför henne.
— Jag tackar er inte för att ni lossade bindeln från mina
ögon. Ni ska inte vara glad över vad ni har gjort. Jag hatar
er för att ni inte lät mig störta ner i avgrunden. Jag vill
aldrig se er mer.
Han vände sig från henne och skyndade på den smala
stigen mellan fru Sundlers vackra rosor ner på landsvägen.
Men Thea Sundler gick in i förmaket, och där kastade hon
sig i sin förkrosselse ner på golvet och grät så, som hon
aldrig förr hade gråtit.
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
