Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREVET
Men hon var ju också väl i stånd till att reda ut den här
affären. Hon var inte ett av de där vanliga beskedliga
kvinnfolken, som endast förstår sig på att sköta kvast eller nål.
Hon kunde både ladda en bössa och skjuta av den, och vid
den senaste höstjakten var det hon, som hade fällt den
största älgtjuren.
Mod fattades henne minst av allt. Det var hon, som en
gång på marknaden hade gett en skojare ett slag på örat,
därför att han hade misshandlat sin häst. Hon hade väntat,
att han skulle dra kniven och sticka den i henne, men hon
hade gett honom slaget i alla fall.
Överstinnan kom kanske ihåg hur hon en gång hade
riskerat hela sin ställning genom att olovandes ta prostens
älskade hästar ur stallet för att kunna köra i kapp med
bonddrängarna en annandag jul. Det var nog inte mången, som
skulle ha vågat sig på det äventyret.
Det var hon, som hade skaffat sig en dödlig fiende i den
elake kapten Hammarberg, därför att hon hade nekat att sitta
bredvid honom som hans dam vid ett middagsbord. Hon
hade inte kunnat förmå sig att under en lång måltid sitta
och språka med en man, som kort förut hade ruinerat en
god vän på spel och tvungit honom till självmord. Men när
hon hade vågat så mycket för en sak, som inte angick henne,
så kunde hon väl inte tveka, när det gällde henne själv.
Hon hade den känslan, att den varelsen, som hade anklagat
henne inför Karl-Artur, måste vara av ett så lågt sinnelag,
att hon förpestade den luft, som hon inandades, hon måste
sprida ofärd, varhelst hon färdades, att höra henne tala
måtte vara som att stingas av ormgift. Man kunde inte göra
människorna en större tjänst än genom att befria dem från
ett dylikt vidunder.
Så snart som hon hade läst biljetten och begripit dess
innehåll, hade hon vetat vad hon hade att göra. Hon hade
genast velat gå upp på sitt rum och hämta bössan. Den var
laddad. Hon hade endast behövt ta ner den från väggen och
kasta den över axeln.
Ingen i prostgården skulle ha hindrat hennes vandring.
Hon skulle ha lockat på sin hund och gett sig av neråt
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
