Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De avklippta lockarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE AVKLIPPTA LOCKARNA
Prosten reste sig och blickade genom fönstret bort till
överstinnan.
— Så är det, sade han och nickade. Ser du, Gina, min
hjärtevän, Charlotte kunde inte sända det här brevet till en
sådan mor. Därför blev det inkastat i ugnen. Hon kunde inte
försvara sig. Och vi kan inte göra något åt saken, vi heller.
De suckade, därför att de inte såg någon möjlighet att
nu genast rentvå Charlotte i världens ögon, men inom sig
kände de dock en orimlig lättnad. Då de mötte sin gäst vid
middagsbordet, var de i sitt allra bästa humör.
Underligt nog, tycktes också överstinnan ha genomgått en
liknande förändring. Det var inte mer något ansträngt i
hennes glättighet såsom vid frukosten. Hon såg ut som en,
som hade fått nytt liv.
Prostinnan undrade om det var Thea Sundler, som hade
åstadkommit förändringen. Och så var det ju också, fastän
inte precis på det sätt, som hon antog.
Överstinnan hade suttit med Karl-Artur på bänken utanför
flygeln, då fru Sundler kom utrusande från stora byggnaden,
flyende som en duva, som har varit i hökens lilor.
— Vad går det åt din vän Thea? sade överstinnan. Se,
hon nästan springer, och hon håller handen för ena kinden!
För all del, Karl-Artur, spring och genskjut henne vid
grinden! Hon har kanske fått en bisvärm efter sig. Fråga
om du inte kan hjälpa henne!
Karl-Artur skyndade sig att uppfylla moderns önskan, och
trots att fru Sundler i full förtvivlan vinkade åt honom,
att han inte skulle närma sig, nådde han henne vid grinden.
Då han vände tillbaka till modern, hade han ett högst
indignerat utseende.
— Det är Charlotte, som har varit framme igen. Hon är
sannerligen alltför hänsynslös. Kan du tänka dig? Fru
Sundler gick in till henne för att fråga hur hon mådde,
och Charlotte passade på tillfället att klippa av henne flera
av lockarna vid ena örat.
— Vad säger du? utropade överstinnan, medan ett
odygdigt leende överfor ansiktet. Fru Sundlers sköna lockar!
Hon måtte ha sett förfärlig ut.
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
