Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
var nästan ännu sämre. Överallt ansåg man, att
Schager-ström inte var rätte mannen att hålla tillhopa den stora
förmögenheten.
Den, som var mer missnöjd än någon annan, var kanske
brukspatron Fröberg på Kronbäcken. Schagerström hade
alltid varit hans gunstling, och han väntade sig stora ting
av honom. Så djup sorg han än hade kant över att den glada
och strålande unga flicka, som hade växt upp i hans hus,
inte fanns kvar i livet, så hade det dock varit en tröst för
honom, att hennes egendomar, som han så länge hade
förvaltat, dessa givande gruvor, dessa drivande forsar, dessa
vackra herresäten, dessa väldiga skogsvidder, dessa
rike-domsalstrande smedjor och hyttor, hade kommit i goda
händer.
Han visste, att Schagerström var väl förberedd för sin
ställning som stor godsägare. Under första året av deras
äktenskap hade han och hustrun vistats i utlandet och detta
på förmyndarns inrådan. Av de brev, som de hade skrivit
till honom, förstod han, att de inte hade förnött tiden med
att springa på gallerier eller för att bese gamla
minnesmärken. Nej, dessa två förståndiga människor hade studerat
bergverk i Tyskland, fabriker i England, boskapsskötsel
i Holland. De hade varit outtröttliga. Schagerström hade
ibland beklagat sig. "Vi far förbi de härligaste platser",
hade han skrivit, "utan att ge oss tid att bese dem. Vi tänker
endast på att samla in nyttiga kunskaper. Det är Disa, som
är den pådrivande kraften. Jag, min stackare, skulle endast
vilja leva för vår kärlek."
De sista åren hade de varit bosatta i Stockholm. Där hade
de köpt sig ett stort hus, inrättat sig på det präktigaste,
utövat en obegränsad gästfrihet. Det var återigen på
förmyndarns inrådan. Schagerström var nu en matador. Han
skulle komma att umgås med de högsta i landet, och han
måste skaffa sig världsvana, göra bekantskap med
inflytelserika människor, förvärva de styrandes förtroende.
Man kan förstå, att patronen på Kronbäcken, fastän han
numera inte hade något att göra med Schagerströms affärer,
ändå skulle ta illa vid sig. Han ville nödvändigt komma
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
