Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
— Jag har sagt dem, att sammanträdet måste uppskjutas
på en vecka, sade han.
— Kom nu!
Det vore synd att säga, att bruksbokhållar Nyman hade
någon särdeles angenäm resa, då han i Schagerströms
sällskap färdades neråt Värmland. I synnerhet pinades han av
att han hade ljugit om branden och ville gärna ha bekänt
sin nödlögn för Schagerström, men tordes inte.
"Om jag talar om för honom, att det inte finns några
innebrända eller hemlösa", tänkte han, "så vänder han tvärt
tillbaka till Stockholm. Det är den enda hållhake jag har
på honom."
Han undrade om det inte kunde vara någon möjlighet
att få Schagerström på andra tankar, och fördenskull lät
han tungan löpa och berättade en hel mängd småhistorier
ifrån bruken. Det var gamla trotjänare, som hade fällt
roliga och träffande yttranden, det var sluga kolkörare, som
hade lurat oerfarna inspektörer, det var rykten om att man
hade upptäckt stora malmfyndigheter i närheten av
Gammalhyttan, det var skildringar från en auktion, där ofantliga
skogsvidder hade gått bort för rent vrakpris.
Han talade liksom för att rädda livet, men Schagerström,
som måtte ha tyckt, att Nymans bemödanden att väcka hans
bruksägareintressen blev alltför tydliga, avbröt honom.
— Jag kan inte behålla mina egendomar. Jag ämnar
skänka bort dem. Disa skulle inte tro, att jag sörjde henne,
om jag toge emot allt det där.
— Du borde inte ta emot det som en glädje, utan som ett
kors, sade bruksbokhållarn.
— Jag orkar inte, svarade Schagerström i en sådan ton
av förtvivlan, att den andre inte vågade fortsätta.
Nästa dag fortgick det på samma sätt. Bruksbokhållarn
hade väntat, att Schagerström skulle krya till sig, då han
kom ut ur staden, då han såg sig omgiven av åkrar och
skogar, men ingen förbättring märktes. Han började
verkligen bli orolig för sin gamle kamrat.
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
