Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diligensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
och gästen skulle lämna dem nästa morgon, kunde hon inte
längre styra sitt snälla, hjälpsamma hjärta.
"Det är obarmhärtigt att låta honom resa sin väg så där
bedrövad och ångerköpt", tänkte hon. "Varför ska han
känna sig olycklig, då det inte behövs?"
Och på finaste vis, liksom av en ren tillfällighet, förde
hon under aftonmåltiden talet på Charlotte Löwensköld. Hon
berättade en hel del av de anekdoter, som var i svang
om den unga flickan. Hon talade både om näsknäppen,
som hon hade gett prostinnans hushållerska, och om det
remarkabla tillfället, då hon hade ramlat ur kyrkbänken.
Hon berättade om sockerskålen, om kappkörningen med
prostens hästar och mycket annat. På det hela försökte hon
ge Schagerström intrycket av en stolt, glad, dumdristig och
med allt detta synnerligen klok och trofast människa. Om
hans eget frieri till Charlotte låtsade hon vara fullkomligt
okunnig.
Men bäst som fru Britta Nyman utvecklade den varmaste
vältalighet för att försvara sin vän, reste sig Schagerström
och slungade stolen, som han hade suttit på, långt utåt
golvet.
— Det är mycket välment av dig, Britta, sade han. Jag
förstår, att du vill trösta mig, förgylla opp eländet. Men
jag för min del vill helst se sanningen rätt i ögonen. Och
när jag har varit så hjärtlös, att jag har kunnat tänka på
alt gifta om mig, så är det inte mer än rätt, att jag får till
hustru ett falskt och intrigant stycke, just det värsta jag vet.
Schagerström störtade ut ur rummet, sedan han hade
framstött dessa ord. Det förskrämda värdfolket hörde hur
han slängde upp förstudörren och fortsatte ut i det fria.
Schagerström drev omkring i den stora skogen öster om
Gammalhyttan. Han hade gått ett par timmar utan att just
veta var han befann sig.
Under den vandringen hade gamla, för sex år sedan
skrinlagda idéer börjat vakna upp inom honom. Den där
rikedomen, som han drogs med och som var hans pina och
elände, varför kunde han inte kasta den ifrån sig?
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
