Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diligensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DILIGENSEN
godhjärtad. Karl-Artur Ekenstedt har berättat mig hur
brukspatron stod upp för att gå i god för Charlotte. Och
fastän brukspatron fick erfara, att anklagelsen mot henne
var sann, så tar brukspatron ännu hennes försvar. Men
andra är inte sådana som brukspatron. Överstinnan
Ekenstedt besökte prostgården i går och i dag. Hon nekade att se
Charlotte. Hon ville inte en gång sova under samma tak
som hon.
— Verkligen? sade Schagerström.
— Ja, sade rösten. Det är alldeles sant. Och vet
brukspatron, att en hel del av herrarna i kyrkbyn har blivit så
upprörda över Charlottes beteende, att de hade beslutat hålla
en visselserenad för Charlotte, så där som det brukas i
Uppsala, då studenterna är missnöjda med en professor.
— Nå?
— De unga männen var framkomna till prostgården, de
började oväsendet, men de blev hindrade från att fortsätta.
Karl-Artur avstyrde det. Hans mor låg i prostgårdsflygeln
just den natten. Hon skulle inte ha tålt vid ett dylikt larm.
— Men annars skulle naturligtvis unge Ekenstedt ha låtit
saken ha sin gång? sade Schagerström.
— Det vågar jag inte yttra mig om. Men i rättvisans
intresse, brukspatron, hoppas jag, att de unga männen måtte
komma tillbaka en annan natt. Och jag hoppas också, att
Blinda Kalle länge måtte få gå omkring och sjunga sin visa
om henne. Den är diktad av kapten Hammarberg, och den
är så lustig. Den går på samma melodi som "När månen
vandrar". När brukspatron Schagerström har fått höra den
visan, så förstår nog brukspatron, att det inte går för sig
att gifta sig med Charlotte Löwensköld.
Den talande avbröt sig hastigt. Schagerström hade bultat
i diligensväggen. Troligen för att ge kusken ett tecken att
stanna.
— Vad i all sin dar, brukspatron? Ämnar brukspatron
stiga ur?
— Ja, min nådiga, sade Schagerström och lät lika rasande
som förut på kvällen, då Britta Nyman hade sökt tala väl
om Charlotte. Jag ser mig ingen annan utväg att slippa höra
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
