- Project Runeberg -  Charlotte Löwensköld /
168

(1925) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lysning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD

detta besked hade de besökande fått avlägsna sig. Men man
kan tänka sig hur obehagligt allt detta skulle vara för en
fredsälskande gammal man.

— Det tar aldrig något slut på detta bråk, sade han till
Schagerström. Så här har jag nu haft det hela veckan. Och
brukspatron kan vara viss om att organisten inte ger sig
med ett första försök. Han är själv en ganska snäll karl,
men hustrun eggar upp honom.

Schagerström, som denna dag befann sig i ett ypperligt
humör, försökte lugna honom, men med föga framgång.

— Jag kan försäkra brukspatron, att Charlotte är så
oskyldig i den här saken som det barn, som föddes i går,
och det kan aldrig falla mig in att låta henne flytta härifrån.
Men freden i församlingen, brukspatron, freden, som jag
har vårdat under trettiofem år, den går till spillo.

Schagerström förstod, att gubben ansåg, att det mest
hedersamma, som han hade åstadkommit under sin
ämbets-tid, nu var i fara. Han började verkligen tvivla på att den
gamle skulle ha mod och kraft att motstå sockenbornas
förnyade övertalningar.

— För att säga sanningen, sade han, så har också jag
hört talas om den förföljelse, som satts i gång mot fröken
Löwensköld. Mitt ärende hit i dag var att rådgöra med herr
prosten om dess bekämpande.

— Brukspatron är nog en duktig karl, sade gubben, men
jag tvivlar på att förmågan räcker till att tygla de onda
tungorna. Nej, det blir att tiga och bereda sig på det värsta.

Schagerström ville protestera, men gubben återtog lika
modstulet:

— Det blir att bereda sig på det värsta... Ack,
brukspatron, om ni väl vore gifta! ... Om det åtminstone hade
lyst för er!

Schagerström sprang upp från stolen vid dessa prostens ord.

— Vad säger prosten? Skulle det vara en hjälp, om vi
läte lysa för oss?

— Naturligtvis skulle det vara en hjälp, sade gubben.
Om sockenborna säkert visste, att Charlotte skulle bli er
hustru, skulle de nog lämna henne i fred. Åtminstone finge

168

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:33:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/charlowe/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free