Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
Av prosten Forsius hade han hört namnet på den gamla
fru, som de resande damerna ämnade besöka. På
måndagens förmiddag uppsökte han Charlotte i dennas bostad
och bad om ett samtal.
Han bekände genast sitt otillbörliga tilltag. Han sökte
knappast urskulda sig. Han berättade endast hur allt hade
tillgått.
Man kan säga, att Charlotte sjönk samman, nästan som
om hon hade blivit sårad till döds. För att inte falla satte
hon sig ner i en liten, låg länstol, och där förblev hon
nästan orörlig. Hon for inte ut i några förebråelser. Hennes
smärta var alltför stor och verklig.
Allt hittills hade hon kunnat säga till sig själv, att när
Karl-Artur en gång genom överstinnans hjälp komme på
andra tankar, när han återknöte bandet med henne, så skulle
därmed hennes ära vara återupprättad, och hennes nuvarande
vedersakare skulle förstå, att det hela inte hade varit annat
än ett kärleksgräl. Men nu, då det hade lyst i kyrkan för
henne och Schagerström, nu måste var och en tro, att det
verkligen var hennes mening att gifta sig med den rike
brukspatronen.
Hädanefter fanns ingen hjälp. Någon förklaring var inte
möjlig. Hon var för eviga tider utskämd. Man skulle alltid
tro henne om att vara falsk och penninggirig.
Hon hade en hemsk känsla av att hon fördes framåt som
en fängslad fånge mot något mål, som hon inte kände. Allt,
som hon ville undvika, det kom hon att göra, allt, som hon
ville förhindra, det kom hon att befrämja.
Det var som trolldom. Det gick inte rätt till. Alltsedan
den dagen, då Schagerström första gången friade, hade hon
inte mer sin fria vilja i behåll.
— Men vem är brukspatron? frågade hon plötsligt.
Varför kommer brukspatron ständigt i min väg? Varför kan
jag inte slita mig lös ifrån brukspatron?
— Vem jag är? sade Schagerström. Jo, det ska jag säga
fröken Löwensköld. Jag är det dummaste nöt, som går på
Guds gröna jord.
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
