Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fattigauktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FATTIGAUKTIONEN
inblandning i socknens affärer, som de ogillade, än sina
egna åtgöranden. Till sist reste sig en av dem.
— Detta är ett sockenstämmobeslut, sade han.
Den unge prästen hade stått där så vacker som en gud
med tillbakakastat huvud och glänsande ögon. Han såg visst
inte ut, som om han ämnade vika för något stämmobeslut.
— Jag ber bergsman Aron Månsson låta inställa auktionen.
— Doktor Ekenstedt hör ju, att auktionen är beslutad på
sockenstämma.
Karl-Artur vände sig tiån mannen med en axelryckning.
Han lade sin hand på den utbjudna gossens axel.
— Jag köper honom, sade han. Jag gör ett bud så lågt,
att ingen kan gå lägre. Jag erbjuder mig att ta vård om
honom utan någon ersättning av socknen.
Bergsman Aron Månsson reste sig, men Karl-Artur såg
inte åt honom.
— Det behövs ingen mer utropning, sade han till
auktio-nisten. Jag bjuder på alla barnen på en gång och till samma
pris.
Nu hade alla människor rest sig. Endast
Torpar-Matts-Elin och hennes syskon satt kvar orörliga, ur stånd att kunna
begripa vad som försiggick.
Bergsman Aron Månsson kom med invändningar.
— Det blir det gamla spektaklet, sade han. Vi hade ställt
till med detta för att slippa det eviga tiggandet.
— Barnen ska inte tigga mer.
— Vem borgar oss för det?
— Jesus Kristus, han, som sade: "Låten barnen komma
till mig." Han går i borgen för alla dessa små.
Det låg en sådan befallande kraft och höghet över den
unge prästens person, då han sade detta, att den myndige
bergsmannen inte kunde finna ord till svar.
Men Karl-Artur närmade sig till barnskaran.
— Gå er väg! sade han. Spring hem tillbaka! Jag har
ropat in er.
De vågade ännu inte röra sig, men då lyfte Karl-Artur
upp den minsta, och med den lilla treåringen på armen
och de andra tio tätt efter lämnade han sockenstugan.
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
