Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Triumfen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRIUMFEN
— Kyrkan kommer inte att rymma dem alla, sade
prostinnan. De har gått man ur huse, som man säger. Bara inte
elden kommer lös, då gårdania står tomma!
Prosten var inte rätt till freds. Han förstod, att en religiös
väckelse var i antågande, och han skulle inte ha haft något
däremot, om han bara hade varit övertygad om att
Karl-Artur hade varit rätte mannen att hålla den tända lågan
brinnande. Men för att inte såra Charlotte, som befann sig
i fullkomlig extas, sade han ingenting om sina farhågor.
De båda gamla åkte till kyrkan, men att Charlotte skulle
följa med dem dit, var det aldrig tal om. Med
fredagsposten hade Charlotte fått en liten biljett från överstinnan,
däri denna hade bett henne om att härda ut ännu några
dagar, och följaktligen hade hon inte begagnat sig av
Schagerströms tillåtelse att inställa lysningen. Prostfolket
fruktade verkligen, att alla dessa människor, som dyrkade
Karl-Artur, kunde komma att förgå sig emot Charlotte, och
lät henne stanna hemma.
Men så snart som vagnen hade försvunnit bakom
trädgårdshörnet, satte Charlotte på sig hatt och mantilj och gick
till kyrkan. Inte kunde hon motstå lusten att höra
Karl-Artur predika på det nya, kraftiga sättet, som hade vunnit
honom alla människors hjärtan. Inte kunde hon avstå från
glädjen att bevittna all den dyrkan, som nu omgav honom.
Hon lyckades tränga sig in i en bänk långt bak i kyrkan,
och där satt hon andlös av spänning och väntan, ända tills
han visade sig uppe i predikstolen.
Hon förvånade sig över den otvungna ton, varmed han
tilltalade folket. Det föreföll, som hade han endast fört ett
samtal med en skara vänner. Han använde inte ett ord, som
inte alla dessa enkla människor kunde förstå, och han
anförtrodde dem sina strider och svårigheter, liksom för att
han av dem skulle få hjälp och ledning.
Karl-Artur hade denna dag att predika över Jesu liknelse
om den otrogne gårdsfogden, och Charlotte kände sig
ängslig, när hon förstod, att han måste tala över en så svår
text. Hon hade hört många präster beklaga sig över att den
var dunkel och svårtydd. Början och slutet tycktes inte höra
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
