Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strafftal till kärleksguden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRAFFTAL TILL KÄRLEKSGUDEN
STRAFFTAL TILL
KÄRLEKS-GUDEN.
På måndagens förmiddag vandrade Charlotte fram till
kyrkbyn för att tala med sin syster, doktorinnan
Rome-lius. Doktorinnan var liksom de flesta Löwensköldar mycket
intresserad av det övernaturliga. Hon brukade berätta, att
hon hade mött döda människor mittpå ljusa dagen ute på
bygatan, och det fanns knappast någon så vild spökhistoria,
att hon inte trodde på den. Charlotte, som var av en annan
läggning, hade hittilldags bara skrattat åt hennes syner,
men nu sökte hon ändock upp henne för att höra hennes
mening om de gåtor, som hon grubblade över.
Efter det obehagliga uppträdet framför kyrkdörren hade
den unga flickan åter vaknat till medvetenhet om sin egen
olycka. Åter kände hon sig på samma sätt, som då
Schager-ström i Örebro hade berättat henne om lysningen, infångad
och bortsläpad av okända makter. Hon var trollbunden.
Hon kände sig förföljd av något mörkt, illasinnat väsende,
som hade skilt henne från Karl-Artur och som alltjämt
sände nya olyckor över henne.
Den unga flickan, som dessa dagar ständigt kände sig
matt och tyngd av en oförklarlig trötthet, gick mycket
långsamt fram mot kyrkbyn och höll ögonen sänkta mot marken.
Människor, som såg henne, trodde antagligen, att hon led
av samvetskval och inte vågade möta deras blickar.
Med oerhörd ansträngning nådde hon dock början av
bygatan och släpade sig just fram under den höga häcken,
som omgav organistens trädgårdstäppa, då grinden till
täppan öppnades. Hon hörde, att någon kom ut på vägen
och började gå åt hennes håll.
Ovillkorligen såg hon upp. Det var Karl-Artur, och hon
blev så upprörd över att möta honom här utan vittnen, att
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
