Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domprostinnans begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
tid sällskap, och denne, som var mycket upprörd över
det inträffade, berättade för brukspatronen om dalkullans
ankomst till Karlstad och hennes vistelse i huset. Den
stackars hushållerskan, som var förtvivlad över att hon hade
låtit kullan bjuda omkring kaffebrickan, redogjorde för vem
som ville höra på henne hur hon hade kommit att bedja
kullan infinna sig på begravningsdagen, och på detta sätt
kom den unge brukspatronen ganska snart underfund med
hur allt hängde samman.
Äntligen infann sig översten.
— Gudskelov, förbanden är lagda, sade han. Beate ligger
nu lugn i sin säng. Jag hoppas, att hon ska ha gått igenom
det värsta.
Han satte sig ner och torkade sig i ögonen med sin stora
silkesnäsduk. Överste Ekenstedt var en lång och ståtlig man
med ett runt huvud, röda kinder och ett par väldiga
mustascher. Han såg ut som en munter och tapper soldat,
och Schagerström förvånade sig över den känslighet, som
han visade.
— Brukspatron tycker väl, att jag är en stackare, sade
han, men den kvinnan, brukspatron, har varit hela mitt livs
glädje, och när det händer henne något, så är det slut med
mig.
Men Schagerström tänkte visst ingenting i den vägen.
Han, som i nära två veckors tid hade gått i ensamheten på
Stora Sjötorp och kämpat med sin olyckliga kärlek till
Charlotte Löwensköld, var i den rätta stämningen för att
förstå honom. Han blev förtjust över det trohjärtade sätt,
varpå den hedersmannen talade om sin kärlek till hustrun.
Han kände genast för översten en sympati och en tillit, som
han aldrig hade känt för hans son, fastän han inte kunde
neka, att denne ägde en mycket stor begåvning.
Det visade sig emellertid, att översten hade bett honom
stanna för att få tala med honom om Charlotte.
— Förlåt en gammal man, sade han, därför att jag
blandar mig i brukspatrons affärer! Men jag har
naturligtvis hört talas om ert frieri till Charlotte, och jag vill säga
er, att vi här i Karlstad ...
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
