Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domprostinnans begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOMPROSTINNANS BEGRAVNING
att så mycken trofasthet, en sådan uppoffring har det minsta
värde?
— Jag håller det för en Försynens skickelse, att bandet
mellan mig och Charlotte blev brutet.
— Jag förstår, sade översten med stor bitterhet. På
samma sätt tackar du Gud för att bandet mellan dig och
dina föräldrar också har brutits.
Den unge mannen stod tyst.
— Sanna mina ord, du är på väg till ditt fördärv, sade
översten. Det är i grund och botten vårt fel. Beate skämde
bort dig, så att du kom att tro dig vara en halvgud, och jag
lät henne hållas, därför att jag aldrig har kunnat neka
henne något. Och nu lönar du henne så, som jag visste att du
skulle. Jag för min del har vetat hela tiden, att det skulle
sluta så här, men det är i alla fall svårt, när det kommer.
Han tystnade och tog ett par stönande andetag.
— Säg, min gosse! sade han slutligen med mild röst. Nu,
då du har tillintetgjort alla våra onda anslag, vill du inte
nu gå in och kyssa din mor, så att hon kan få ro?
— Om jag, som min far säger, har tillintetgjort alla era
onda anslag, kan jag därför glömma den fördärvade
sinnesriktning, som utmärker mina närmaste? Vart jag vänder
mig, ingenting annat än världskärlek och allt, vad därav
följer, flärdfullhet och falskhet.
— Bry dig inte om det där, Karl-Artur! Vi är
gammaldags folk. Vi har vår gudsfruktan, liksom du har din.
— Min far, jag kan inte.
— Jag för min del har gjort opp räkningen med dig,
fortfor översten, men hon, hon ... Ja, du vet, hon måste
tro, att du älskar henne. Jag ber för henne, Karl-Artur,
bara för henne.
— Den enda barmhärtighet, som jag kan visa min mor,
är, att jag reser min väg utan att säga henne hur sårat mitt
hjärta är genom hennes falskhet.
Översten reste sig.
— Du, du vet inte vad kärlek är.
— Jag är en sanningens tjänare. Jag kan inte kyssa min
mor.
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
