Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lördagen: morgon och förmiddag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖRDAGEN: MORGON OCH FÖRMIDDAG
armar och kyssar och tacksamhetsutbrott, därför att hon
hade velat skydda honom. Han stod tyst ett par ögonblick,
liksom hade hon kommit över honom så hastigt, att han
inte hade hunnit att ordna tankarna, men efter ett kort
eftersinnande började han.
— Det förefaller, som om Charlotte av pur barmhärtighet
hade påtagit sig skulden för att vår förlovning blev bruten.
Charlotte har gått så långt, att Charlotte har svarat ja på
Schagerströms frieri och låtit lysa för sig och honom i
kyrkan för att ge trovärdighet åt detta bedrägeri Charlotte
har troligen menat väl, Charlotte har säkert ansett sig göra
mig en stor tjänst. Charlotte har för min skull fått lida
mycken försmädelse, och jag förstår, att jag är skyldig
Charlotte en stor tacksamhet.
Charlotte hade fått på sig sin kalla min och rätade upp
nacken så, som hon inte hade gjort på flera veckor. Hon
svarade ingenting.
Han fortsatte.
— Charlottes handlingssätt tyckes i första rummet ha
dikterats av önskan att skydda mig för mina föräldrars
vrede. Jag anser mig böra underrätta Charlotte, att för så
vitt som det var detta, som Charlotte ville vinna, så har
det inte lyckats. Nu, under mitt Karlstadsbesök, uppstod
osämja mellan mig och mina föräldrar för mitt giftermåls
skull, och denna ledde till en fullständig brytning. Jag är
inte mer deras son, och de är inte mer mina föräldrar.
— Men, Karl-Artur, utropade den unga flickan, som nu
blev eld och liv på nytt, vad är det du säger? Din mamma,
har du brutit med din mamma?
— Bästa Charlotte, min mamma företog sig att muta
Anna Svärd för att förmå henne att gifta sig med en karl
i hennes hembygd. Hon har på ett lömskt sätt sökt
tillintetgöra min levnadslycka. Hon förstår ingenting av det, som
för mig är det enda viktiga. Min mamma vill, att jag ska
återknyta med Charlotte. Hon hade till och med varit så
omtänksam, att hon hade bjudit Schagerström på
begravningen för att få tillfälle be honom avstå från Charlotte.
Men jag behöver väl inte upprepa allt detta. Charlotte är
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
