Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lördagen: morgon och förmiddag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
mig, att jag måste tacka Charlotte för vad Charlotte har
velat göra för mig.
Charlotte, som förstod, att hon ingenting skulle vinna
genom häftiga anklagelser, försökte att lugna sig och slå
in på en annan väg.
— Förlåt mig, att jag blev häftig nyss! sade hon. Jag
ville visst inte såra dig, men som du vet, har jag alltid
älskat din mor, och jag tycker, att det är förfärligt, att hon
ska ligga sjuk och vänta på ett ord från dig och intet få.
Vill du verkligen inte låta mig resa? Det behöver ju alls
inte betyda, att du vill försona dig också med mig.
— Charlotte får visst resa.
— Men inte utan ett ord från dig.
— Bed mig inte mer, Charlotte! Det tjänar till ingenting.
Det drog något grått och hotfullt över Charlottes vackra
ansikte. Hon såg skarpt på Karl-Artur.
— Att du bara vågar! sade hon.
— Vågar? Hur menar Charlotte?
— Du sa ju nyss, att du skulle predika i mor ron.
— Ja, naturligtvis, Charlotte.
— Kommer du inte ihåg den där gången i Uppsala, dä
du inte tordes gå upp i en skrivning, därför att du hade
varit ohövlig mot din mamma?
— Det glömmer jag aldrig.
— Jo, du måtte ha glömt det. Men jag säger dig, jag,
att du aldrig mer kommer att predika så, som du har gjort
de två sista söndagarna, förrän du har försonat dig med
din mor.
Han skrattade.
— Nej, Charlotte, försök inte att skrämma mig!
— Jag skrämmer dig inte. Jag säger dig bara hur det
kommer att gå. Var gång som du stiger upp i en predikstol,
kommer du att tänka på detta, att du nekade att försona
dig med din mor, och det kommer att ta all kraft ifrån dig.
— Bästa Charlotte, Charlotte vill skrämma mig, som man
skrämmer ett barn.
— Kom ihåg mina ord! utropade den unga flickan. Tänk
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
