Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröllopsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
Men då de nygifta vid sextiden körde in på Stora Sjötorps
ägor, var också allt i ordning.
Vid den första äreporten, som befann sig inne i skogen,
hälsades de av alla brukets smeder med släggor på axeln.
Vid den andra, som var rest i skogsbrynet, stod
jordbruksarbetarna och skyldrade för dem med sina spadar, vid den
tredje porten, som betecknade ingången till allén, hurrade
mjölnare och sågare, vid den fjärde, som förde in på
gårdsplanen, överlämnade trädgårdsmästarn, omgiven av sina
drängar, en härlig blombukett. Uppe vid huset äntligen
stod bruksförvaltarn, bruksbokhållarna, inspektörerna,
hushållerskan och tjänstflickorna och bugade och neg.
Egentligen var inte ordningen så god, som den här har
beskrivits. Alla människor var i det bästa humör, de hurrade
och skrek av all makt, även då vagnen hade kommit förbi
den äreport, som de var satta att bevaka. Barnungarna
sprang i kapp med vagnen på ett mycket litet högtidligt
sätt, och kanonskotten brann av i de mest oväntade
ögonblick, men det hela var dock så vackert och festligt, att
salig fru lagmanskan skulle ha varit nöjd, om hon hade
sett ner från sin himmel, och tyckt, att Stora Sjötorp och
hennes gamle trädgårdsmästare hedrade sig.
Schagerström, som alls inte hade tänkt sig något så
storartat mottagande, höll på att bli ond över den frihet, som
hans underlydande hade tagit sig, men innan han hade givit
luft åt sitt missnöje, kom han lyckligtvis att kasta en blick
på Charlotte.
Hon satt där med leende läppar, men på samma gång
glänste en tår i ögonvrån, och hon höll händerna knäppta.
— Så vackert, så vackert, viskade hon, så vackert!
Allt det där, äreportarna, blommorna, flaggorna,
hurraropen, de vänliga leendena, skotten ur de små nickhakarna,
det var för henne, det ville önska henne välkommen till
gårds. Och hon, som nu sedan flera veckor var van vid att
alla människor föraktade henne och drog sig undan henne,
hon, som hade känt misstankar och tadel följa varje hennes
rörelse, hon, som knappast hade vågat avlägsna sig från
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
