Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröllopsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
inte låtsa om något. "Det har troligen varit hans mening
att resa sin väg i kväll", tänkte hon, "men han har kanske
ändrat mening. Han har sett, att jag inte är så farlig, som
han trodde."
Men en liten stund efteråt, då hon just hade slutat en
ganska lång slängpolska, märkte hon, att han var borta.
Det hade blivit mörk natt ute, och den stora logen
upplystes endast dåligt av ett par lyktor, men hon var genast
säker om att han inte fanns där. Hon såg sig oroligt om
efter kusken och betjänten. Också de tycktes vara försvunna.
Hon kastade över sig mantiljen, sällade sig till några
unga, som stod i den breda logporten för att svalka sig efter
dansen, sade ett par ord till dem och gled sedan tyst och
obemärkt ut i natten.
Så främmande, som hon var på gården, visste hon
knappast vartåt hon skulle ställa stegen för att komma upp till
boningshuset. Men hon märkte på ett litet håll skenet av
en lykta, och hon skyndade framåt i den riktningen. Då
hon kom närmare, såg hon, att lyktan stod på marken
utanför stallet. Kusken höll mycket riktigt på att spänna för.
Han hade redan lett ut hästarna.
Charlotte smög fram till vagnen utan att på något sätt
ge sig till känna. Det hade fallit henne in, att hon skulle
passa på något ögonblick, då kusken vände ryggen till, för
att öppna vagnsdörren och stiga in i kupén. När vagnen
sedan körde fram till trappan och Schagerström kom för
att ta plats där, skulle hon låta honom veta vad hon tänkte
om ett dylikt flyktförsök.
"Varför talar han inte ut med mig om det, som plågar
honom?" tänkte hon. "Han är ju som en blyg pojke."
Men innan hon hade lyckats utföra sin avsikt, var kusken
färdig. Han hängde tömmarna över skärmen, tog
kuskkappan, som han hade liggande på bocken, och krängde
den på sig. Han ämnade just hoppa upp på sin plats, då
han torde ha kommit att tänka på lyktan. Han sade ett
lugnande: "Stilla, Fållarna!" till hästarna, gick bort till
lyktan, släckte den och ställde in den i stallet.
Han skyndade sig naturligtvis så mycket han förmådde.
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
