Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröllopsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
— Vi måste ta fatt tjuven, återtog han, sedan skrattlusten
någorlunda hade lugnat av. Lundman får skynda sig att
sadla tre ridhästar. Johansson följer med och hjälper honom.
Och fru Sällberg går för säkerhets skull opp i våningen och
ser efter om nådig frun finns där.
Hushållerskan försvann uppåt trappan, men kom
ögonblickligen tillbaka med underrättelse, att nådig frun visst
inte fanns där uppe.
— Herre Gud, brukspatron, det kan väl inte ha hänt
någon olycka! sade hon.
— Det är, som man tar det, fru Sällberg. Märk mina
ord! Hittilldags har vi fått råda oss själva här på Stora
Sjötorp, men nu har vi fått en husbonde över oss.
— Ja, det ska vi bara va glada åt, brukspatron.
Varpå Schagerström, rike Schagerström, klappade
gumman på hennes feta axlar, svängde ett varv runt med henne
och ropade:
— Fru Sällberg tar sitt öde med den rätta
undergivenheten. Måtte jag också kunna göra det!
Härpå sprang han ut för att i sällskap med sin kusk och
betjänt sätta efter flyktingen.
En helt kort stund efteråt var allt avgjort. Rymmerskan
satt infångad i ena vagnshörnet med Schagerström vid sin
sida. Lundman hade bestigit kuskbocken och körde i sakta
mak hem till gården, medan betjänten, Johansson, förde
ridhästarna.
Charlotte hade kört vagnen framåt med god fart väl en
halv mil, men sedan hade hon råkat på några väldiga
uppförsbackar. Trots allt smällande med piskan hade hon inte
kunnat förmå hästarna att röra sig annat än i skritt, och
så hade hon nesligen måst giva sig.
Ett par minuter hade det varit tyst inne i vagnen, men
då frågade Charlotte:
— Nå, hur kändes det?
— Det var överväldigande, sade Schagerström. Jag
förstår hur en hustru måtte känna det, då hennes man rymmer
från henne.
— Det var det jag ville, sade Charlotte.
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
