Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - PÅ RESA TILL SOLUPPGÅNGENS LAND - Det indiska problemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig. Aldrig ha engelsmännen sedan sepoyerupprorets dagar
varit mer oroliga för sitt kejsarrike. De ha sändt sin
ypperste general att omorganisera Indiens stridskrafter;
Kitchener har uppfunnit en ny plan, som afser att förlägga en
stor del af den indiska hären i fältläger nära gränsen, och
han beräknar, att 150,000 man på detta sätt kunna hållas
i beredskap som första försvarslinje. Men hans
reformifver finner ingen genklang hos erfarne anglo-indier. De
skaka på hufvudet, ty de veta, att krigsberedskap i norr
betyder det inre landets blottande på tillförlitliga trupper
— utan väpnad makt är England icke en dag säkert i
Indien. Problemet är i sanning mycket svårlöst. Alla
erkänna, att Indiens försvar är det brittiska världsrikets
ömtåligaste punkt; det fordras ej mycket skarpsinne för att
inse, att hänsyn till denna Achilleshäl varit den
bestämmande faktorn i all brittisk utländsk politik under senare
tider. Englands undfallenhet vid många tillfällen, senast i
Doggersbankaffären, får här sin förklaring. I Östasien har
tanken på Indien verkat rent af förlamande på Englands
politik; de stolta britterna ha oupphörligt måst taga
hänsyn, som deras konkurrenter föraktat; stillatigande ha de
åsett, hur ryssarna huserat i Mandschuriet, förorättat
brittiska undersåtar, kränkt deras handelsrättigheter, utträngt
engelsk handel; i Peking ha ryska, franska och tyska
fordringar oupphörligt öfverröstat engelska, ja till den grad,
att det blifvit ett stående ordstäf i Kina, att »England har
förlorat sitt ansikte», hvarmed åsyftas, att det är slut med
engelsk prestige i det himmelska riket. Det har gått så
långt, att engelska undersåtar måst vända sig till tyska
eller franska konsuler för att få berättigade anspråk
erkända hos kinesiska myndigheter. Det behöfver icke sägas,
att engelsk handel i fjärran östern lidit ofantligt mycket
genom detta sakernas tillstånd. Jag skall återkomma till
detta intressanta fenomen sedermera och här endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
