Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - PÅ RESA GENOM KOREA våren 1905 - På järnväg genom Korea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tungomålet. Men de blå ögonen lysa af en öfvertygelse,
som ger auktoritet. »Ni misstar er! Jag känner honom
bättre, ty jag har varit här i elfva år, och vet ni, ju längre
man bor i detta land, desto mer lär man älska folket. Det
är ett godt folk med ädelt hjärta — hvarken hårda egoister
som kineserna eller lidelsefulla sällar som japanerna. Gif
koreanen ett handtag, en god kristens handtag, så kommer
han nog ur dyn, och ni skall få se att han en dag blir en
bättre bärare af vår kultur än er beprisade japan, som är
och förblir en polerad hedning. Det finns hos koreanen
något som heter verklig människokärlek, och när allt
kommer omkring, är det värdt mer än all fanatisk patriotism...»
Hans sista ord hörde jag ej, ty tåget rusade ut på den
1,436 fot långa viadukt, som de japanska ingenjörerna
byggt öfver den skummande Nakdongfloden, och ett skarpt
rasslande dån, öfverröstande prästen, kom fönsterrutorna,
ja hela vagnen att skaka.
Nakdong-kiangs sydländskt yppiga dal ligger bakom
oss och ånghästen bereder sig nu att öfverskrida den
alpkedja, som skiljer nyssnämnda flodområde från
Keum-kiangs vattensystem. Hittills har vår färd gått i
nordvästlig riktning, d. v. s. rakt på Saul, som är vårt
närmaste mål; men nu viker banan af mot väst och sydväst
för att på en lång omväg slingra sig genom de svåra pass,
som föra öfver bergen och ned till västkustens dalar.
Pustande och stönande arbetar sig lokomotivet uppför
skarpa stigningar; vi höja oss alltjämt på Nakdongs västra
strand och aflägsna oss samtidigt från floden, som till sist
glimtar fram här och där som ett silfverband i fjärran.
De odlade fälten bli allt mindre och sällsyntare;
bomulls- och tobaksplantagerna försvinna under oss; endast
risfälten följa envist med, klättrande trappstegsvis uppför
bergsluttningarna. I slingerbukter går färden uppåt,
alltjämt uppåt — än utmed kanten af en djup ravin, nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
