Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - PÅ RESA GENOM KOREA våren 1905 - Myntreformen i Korea. Två intervjuer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— af orsaker som jag en annan gång skall närmare beröra
— och man måste i sanning erkänna att Japan genom sitt
utmärkta penningväsen gifvit ett prof som intet annat på
sin nationella storhet.
Det har varit lyckligt för Korea, om man tills vidare
nöjt sig med de få japanska sedlar som funnos i landet;
men ödet, som redan förut tillräckligt tilltrasslat den
koreanska härfvan, fogade så, att på sistone en »myntreform»
genomfördes, som bragte landet till branten af ekonomisk
ruin. För några år sedan ankommo till Saul ett par
smarta yankees. Det var just i koncessionernas glansdagar.
Kejsar Li-Hsi och hans ministrar sålde och bortskänkte
koncessioner till höger och vänster, utan tanke på ansvar,
på landets fördel eller på hederns fordringar. Det gjorde
dessa herrar detsamma, om de för lång framtid pantsatte
statens viktigaste tillgångar, blott de för tillfället erhöllo
pengar till palatsbyggnader, fester och grannlåt. Kring
åteln samlades från alla håll örnarna — Saul var
mötesplatsen för privata spekulanter och utländska regeringars
agenter; man slogs om koncessioner på grufvor, skogar,
fiske, järnvägar, handelsmonopol... Till och med
traktathamnarnas tullar, statens förnämsta inkomstkälla, voro
nära att komma i händerna på det ryktbara
»Junnan-konsortiet», hvarom mera framdeles. Rekordet slogs dock
af nyssnämnda herrar yankees, som lyckades öfvertala
kejsaren och hans dåvarande finansminister Jong-jik att åt
dem öfverlåta en koncession på myntning och utsläppande
i marknaden af nickelmynt, hvilkas metallvärde
naturligtvis endast var en bråkdel af valören. Hur mycket som
betalades för denna värdefulla koncession känna nog
endast de intresserade parterna; men mr Jong-jik fann
företaget så efterföljansvärdt, att han äfven för statens räkning
lät prägla en massa »nickels». Dessutom sålde han med
eller utan kejsarens vetskap nya »nickelkoncessioner». Hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
