Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folket republik. Detta är så oförenliga motsatser, att de hota att
slita sönder staten. Det råder en dubbelhet i den franska
samhällsorganisationen: en ansträngning utåt för att bevara
krigarestatens medeltidsattributer och en ansträngning inåt för att
realisera de drömmar om frihet, jämlikhet och broderskap, som
härröra från den stora revolutionen.
Huru ofta har det icke sagts, att den tredje republiken, som
årligen använder kolossala summor för hären och flottan, icke har
förmått organisera ett verkligt fattigvårdsväsende för de behöfvande
och lidande. Sådana reformer som ålderdomsunderstöd och andra
liknande lagar till de arbetande klassernas fromma skulle i
Frankrike betraktas som revolutionära steg, farliga för det helas väl.
Revolutionen fastslog den humana uppfattningen, att det var statens
plikt att understödja de fattiga, men den moderna republikanska
lagstiftningen har i detta afseende afvikit från de principer, som
häfdades i konstitutionerna af 1791, 1793 och 1848. I våra dagars
Frankrike hafva hvarken departementen eller staten någon plikt
att försörja de fattiga, och inga behöfvande — med undantag af
barn, som sakna omvårdnad, och obemedlade sinnessjuka — kunna
som en rättighet begära fattighjälp.
På detta område likasom på så många andra har den franska
lagstifningen stått stilla, medan utvecklingen inifrån har gått sin
gång. Naturligtvis finnes det ett fattigvårdsväsende i Frankrike,
men hopflickadt som det är af mångfaldiga reglementen och
hop-gyttradt samt opraktiskt i sin verksamhet, är det förenadt med
åtskilliga svårigheter att i korthet gifva en föreställning därom;
dock bör det icke förbigås i en skildring af Paris.
Ehuru den franska staten icke har någon plikt att försörja
de fattige, är det det oaktadt staten, som genom inrikesministern
har högsta ledningen af det franska fattigvårdsväsendet och de så
kallade nationella välgörenhetsinrättningarna. Af dessa skola vi,
hvad Paris angår, blott nämna sådana jätteanstalter som
döfstum-institutet i Charenton, det offentliga döfstuminstitutet vid Rue S:t
Jacques, blindinstitutet för unga blinda vid Boulevard des Inva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
