Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som utmärka sig genom sitt reserverade uppträdande och genom
en fin uppfattning af, hvarest gränsen bör sättas för en herres
kurtis. Uppasserskorna äro klädda i svarta kjolar, ljusa mössor,
förkläden och hvita ärmar, som äro fastbundna med blåa band.
Med sin korkskruf hängande i ett band från skärpet sväfva de
omkring mellan borden på lätta tygskor. Huru öfverfull lokalen
än må vara, finna de dock alltid en plats till, och knappast har
man satt sig och sagt, hvad man önskar, förr än maten står på
bordet och korkskrufven är i verksamhet.
Vid ingången till Duval’en har man tagit emot en nota, på
hvilken den uppassande damen antecknar livad man förtär. När
man skall gå, lämnar man notan vid utgången, hvarest en dam
med förvånande färdighet summerar beloppén, tar emot betalning
och stämplar notan, som lämnas till en man vid dörren.
Proceduren är ytterst enkel och kan icke gifva anledning till något
missförstånd, hvilket måhända är en af orsakerna till, att dessa
restaurationer äro så talrikt besökta af främlingar.
Liksom Duval-restaurationerna hafva utvecklat sig ur ett
slakteri, hafva cremerierna utvecklat sig ur en mjölkförsäljning.
Cré-merierna voro ursprungligen butiker, livari det såldes mjölk,
chokolad, en liten varm rätt och till sist en hel måltid. Men
cremerierna liksom så många andra gamla spislokaler undanträngas
allt mer och mer af de stora fabriksmässiga restaurationerna, som
dyka upp i alla delar af Paris.
Önskar man se, huru fransmännen åto i midten af århundradet,
bör man gå till Rue Faubourg S:t Denis (strax bredvid Boulevard
Bonne Nouvelle) och äta middag på en af de gamla Rötisseries
(stekstugor), hvaraf det ännu finnes några vid denna ärevördiga
gata. En väldig eld flammar i bakgrunden af de snygga
lokalerna, och träder man närmare, ser man den lxvitklädda kocken
sysselsatt framför elden med att vända hönan på ett spett. Det
flammande bålet, som sprakar och fräser af det från hönan
drypande fettet, kastar ett lifligt ljussken öfver gästerna, de brådskande
uppassarne och värdinnan (la patronnej, som står vid disken och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
