Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 CHRISTLIG CHRÖNIKA.
intellektuel emancipation? Detta är ett frestande företag, men
det kan leda eder för långt. Uti eder ifver att rifva ned det
gamla tillintetgör Ni måhända äfven det, hvilket är mest vär-
digt att bevaras — visdom, samlad under århundraden, tillika
med fabler och dårskaper hvilka sednare böra lemnas, för att
försvinna af sig sjelfva.
HURU SKALL MAN BLIFVA UTAF MED FRUKTAN?
Ni säger mig, att eder afsigt är att utdrifva fruktan ur verl-
den. Detta är en ädel ärelystnad, och, i händelse Ni lyckas,
blifver Nii sanning en menniskornas välgörare. Naturligtvis
menar Ni oförnuftig fruktan. Ni vill icke, att menniskorna
skola förjaga fruktan för att våldföra sig å naturens lagar, ty
detta skulle leda till oberäkneligt elände, utan Ni åsyftar endast
den fruktan, om alstras af okunnighet och vidskepelse. På
hvad sätt ämnar Ni aflägsna denna! Ni litar på utvecklingen
hos vetenskapen, hvilken skingrat så många farhågor, härledan-
de sig från fysiska företeelser, i det den visar att olyckshändel-
ser, de der tillskrifvits öfvernaturliga orsaker, förklaras af helt
naturliga orsaker. Men vetenskapen kan gå endast en viss väg,
bortom hvilken den kommer till det okändas verld hvarest allt
är mörkt såsom tillförene. Huru kan Ni lindra fruktan hos
andra — eller huru kan Ni befria eder sjelf från fruktan, då Ni
tror att det icke finnes någon makt här ofvan, som förmår hjel-
pa eder ur ytterlig nöd, och att Ni är endast ett tillfällighetens
lekverk, som en blind nyck af naturen kan slå i stycken! Om
jag trodde sådant, skulle jag känna mig, såsom om jag vore nära
deran att fattas af någon ohygglig maskin, hvilken krossade
mig till stoftkorn, utan att det funnes någon möjlighet för mig
att undkomma.
Förlåt mig, men jag kan ej sätta mig in uti det själstill-
stånd, hvilket betraktar förnekandet af ett Högsta Väsende icke
allenast med lugn utan till och med med en viss tillfredsställel-
se, såsom om det vore fråga om att afsätta en konung och för-
kunna allmän frihet. Om det i verkligheten icke finnes något
sådant Väsende, som styrer och herskar öfver våra obetydliga
lif, då ligger det någonting fasansfullt uti blotta tillvaron. Lif-
vet är då ett fängelse, mot hvars murar vi förgäfves stöta oss —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
