Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjeförhållanden. Eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att Polhem icke alltigenom var en fridens och
välviljans man, är dock helt naturligt. För en
idébärare och en kraftnatur som han var, och för
en som från barndomen fått kämpa för ett
okufligt lifsintresse, måste en väsentlig del af lifvet
vara kamp. Att striden för det egna jaget ej heller
af honom fördes utan personlig hätskhet, därom
bära hans skrifter ett nogsamt vittnesbörd. Själf
erkänner han sig ha varit häftig, och hans tankar
präglas ofta af en sarkastisk bitterhet, i hvilken
man också tycker sig skönja något af den
själflärdes öfvertro på sin egen visdom. Ännu då
han är en grånad man, ser man, huru han harmas
öfver att hans planer ej få erkännande, och huru
han ställer stora fordringar på de ideal, för hvilka
han kämpar. Om han också redan i sin lifstid
öfvervann afunden — såsom hans förste
minnestecknare säger för att beteckna hans stadgade rykte
— så får man nog icke alltför tidigt tillskrifva
honom själf det resignerade lugnet; det skulle
vara att underkänna styrkan hos hans idealitet.
Säkert är emellertid, att Polhems lefnadsafton
kunde erbjuda en harmonisk bild. Mycket af det,
för hvilket han kämpat, hade ju vunnit erkännande,
fäderneslandet hade visat sig värdera hans tjänster,
och han själf stod som den vördade åldringen, till
hvars lefnadsvisdom samtiden med förtroende
blickade upp.
Christopher Polhem afled i Stockholm den
30 augusti 1751.[1] Han begrafdes i Maria kyrka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
