Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trange Tider 1831—41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Og alle Havens Roser røde
dem havde han jo selv lagt øde.
Og Svalen kvad: „Hvi drog Du, Kjære,
herfra? Her var saa godt at være!“ —
Med blegen Kind, med graanet Haar
han naaede til sin Faders Gaard.
Udbrændt var Øjets Morgenlue,
da han kom til sin Moders Stue.
Her Alt var tomt — thi han og hun
forlængst laa dybt i Dødens Blund.
Kun til en Drøm hans Liv var skabt; —
nu var han vaagen — og fortabt.
Der stod han fattig og forladt
paa Grænsen mellem Dag og Nat.
men han vandrer alene,
træt paa den dunkle Vej,
selv med de strænge Grene
Egen hilser ham ej.
men han vandrer alene
med sørgmodige Blik;
nys paa en Gravhøjs Stene
mødig han Hvile fik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>