Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Metropolitan Tabernaklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
72
SJETTE KAPITLET.
till föga ära, om vi icke vada ända till midjan i de slagnes
blod".
En af diakonerna omtalade for mig, att då Mr.
Spurgeon begynte med sina Torsdagspredikningar, fick han
endast några hundra åhörare, men att antalet ökades
småningom. Detta uppmuntrande resultat vanns icke genom
att hålla straffpredikningar för dem som kommo, derföre
att andra voro frånvarande, utan genom att följa en helt
annan metod, på hvilken jag icke tror att det finnes något
patent.
Rev. Brooks Lambert, prest i engelska statskyrkan,
höll nyligen i Bishopsgate-kyrkan en serie predikningar på
Söndagsaftnarna öfver "Kyrkan och separatisterna eller
separatisterna, sedda från statskyrklig synpunkt". Med
afseende på baptisterna talade han om Bunyan, om Carey
såsom vägrödjare for missionsverksamheten, och om
Spurgeon, om hvilken han yttrade, att hvad man eljest må säga
om honom, så hade han åstadkommit en hel omskapning
af det moderna predikosättet.
Den 26 September 1886. — Har i dag åter varit i
Tabernaklet. Mr. Spurgeon syntes vara frisk och hans röst
var lika fulltonig, stark och rik som förr. Han läste
Psalmen 30, och gjorde deröfver förträffliga anmärkningar.
Då han anmärker något, kan man icke undgå att i sina
tankar säga: "Ja, detta står tydligt nog i versen, jag
undrar blott öfver att jag icke sett det förr"; men likväl så har
man aldrig förr sett det. Då han läste i andra versen:
"Jag prisar dig Herre, ty du hemtade mig upp", sade han:
"Då Gud hemtar oss upp, så böra äfven vi upphöja honom.
Är hin vår läkare, så böra vi till erkänsla gifva honom
vårt lofoffer." Till orden: "Lofsjungen Herren, I hans
fromme", i femte versen, anmärkte han, "att den verkligt
fromme tycker icke att det är nog med hans egen röst, utan
han vill hafva alla att jemte sig prisa Herren." Vid sjette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
