Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Predikanten och åhörarne af Teol. Dr. E. G. Robinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PREDIKANTEN OCH ÅHÖR ARNE. Hl
hans åhörare. Det har genom statistiken utrönts, att en
person i hans församling afled hvarje vecka.
När jag nu säger detta, vill jag dock hafva det
för-stådt, att det är långt från mig att härmed vilja nedsätta
Spurgeons storhet som predikant, utan snarare raka
motsatsen. Hans största förtjenst var att han kunde tillvinna
sig och bibehålla allas deras uppmärksamhet, som nåddes
af hans röst — en röst med ett hjerta bakom sig, sådant
endast en person på tiotusen besitter. Den obildade och
enfaldige lyssnade till honom med oblandadt nöje. Han
var i ali synnerhet en predikant för massan af folket, och
för den orsakens skull räknade han alltid bland sina
åhörare ett stort antal predikanter af hvarje bekännelse, med
olika grader af begåfning och ryktbarhet, hvilka lyssnade
till honom med stor uppmärksamhet.
Då han jemföres med eller ställes i motsats till andra
framstående predikanter på hans tid, träda hans
egendomligheter äainu mera i dagen. Mellan honom och Canon
Liddon, den mest framstående predikanten i den
anglikanska kyrkan, fanns det ingen likhet utan en fullständig
kontrast, lika stor i uppträdande, som i val af ämnen och
predikosätt. Från Maclaren, en baptistbroder, skilde han
sig betydligt, i det han saknade dennes förmåga att
grundligt analysera tanken i en bibeltext, var icke heller i
besittning af dennes sammanträngda och detaljerade sätt att
uttrycka sig, utan han begagnade sig af ett mera djerft och
öppet uttryckssätt och af mera allmänna sanningar. Hvad
beträffar Henry Ward Beecher, med hvilken han ofta har
blifvit jemförd, så torde skiljaktigheterna dem emellan
vara vida talrikare än likheterna. Beecher försjönk aldrig
så i sitt ämne att han glömde sig sjelf, icke ens i sina
mest inspirerade ögonblick, och han var alltid färdig att
göra bruk af hvarje god ingifvelse. Spurgeon deremot gick
helt och hållet upp i sitt ämne, och sina bästa tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
