Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Spurgeon såsom vän af Prof. och Teol. Dr. T. H. Pattison
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SÅSOM VÄX.
125
samla sig kring oss. Baxters anmärkning gäller ännu:
’Brist på förtroiighet i ton och sätt att uttrycka oss i våra
predikningar, är ett stort fel, hvilket vi allvarligt böra söka
att afhjelpa’. Predikanternas stora misstag är, att de söka
personifiera Kristi evangelium. Men hvar och en kan se,
att detta är tillgjordhet, och folket i allmänhet låter icke
fängsla sig deraf. Kasten bort edra styltor, mina bröder,
och gån på edra egna fötter; läggen bort den presterliga
tillgjordheten och ikläden eder sanningen!"
Jag har förut nämt Mr. Spurgeons minne. Han
besatt i en ovanlig grad förmågan att ihågkomma namn
och ansigten, hvilket är af så stor betydelse för alla
publika män. En f. d. medlem af hans församling, som icke
på många år varit i Tabernaklet, kom en Söndag dit till
morgonsammankomsten. Som han icke hade lust att
uppehålla Mr. Spurgeon då, synnerligast som flera personer
väntade på att få samtala med honom, bevistade han
aftonsammankomsten och stannade qvar efter densammas slut,
för att skaka hand med sin gamle pastor, hvarvid han
genast möttes af dennes vänliga förebråelse:
"Jag såg dig i morgse bland åhörarne och väntade att
du skulle komma och helsa på mig. Hvarför gjorde du
icke det?"
Det bekanta ansigtet hade icke undgått hans
uppmärksamhet ibland de fem tusen, som voro der denna dag.
Det antages allmänt, att Mr. Spurgeon, särskildt
under de senare åren, icke aflade några pastorala besök, och
jag hörde honom en gång beklaga sig öfver, att han icke
kunde vara bland sitt folk så mycket som han önskade.
Men när det gällde sjuka och döende, ansåg han det
nödvändigt att närvara. Han behöfde det sjelf. Huru
mycket af sin mildhet och godhet, han hade förvärfvat under
sin vistelse vid Mrs. Spurgeons sjukbädd, behöfva vi icke
säga, men äfven andra besök hos sjuka och lidande voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
