Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Predikantskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
ÅTTONDE KAPITLET.
kristet hem stod dem öppet. Gästfrihet gällde då som lag.
Alla samfund, till och med engelska statskyrkans mest
framstående medlemmar, gjorde gemensam sak att
mottaga och underhålla främlingarna. Studenterna i
"Baptisternas College", voro liksom alla andra, besjälade af en
liflig åstundan att underhålla gästerna, och det beslöts att
inbjuda Mr. Spurgeon och två eller tre andra framstående
män till en frukost i College-byggnaden. Detta var ett
sällsynt tillfälle för studenterna och hedersgästens närvaro
försatte alla i en glad sinnesstämning. Hans goda lynne
och hans lekfullhet inverkade på alla och fördref den
tillbakadragenhet och blyghet, som vanligen beherrskade de
flesta af oss, då vi voro i sällskap med sådana beryktade
personer. Det förekom inga långa stunder af tryckande
tystnad under det Spurgeon satt till bords. Hela huset
var fullt af glädje och munterhet från den stund han
inträdde. Då frukosten var öfver gingo vi in i det rum, i
hvilket Dr. F. W. Gotch höll sina föreläsningar för
studenterna. Många af skolans vänner voro der församlade
för att höra Mr. Spurgeons tal till de unge männen.
Föregående qväll hade han telegraferat till London efter några
af de föreläsningar han brukade hålla för studenterna i sin
egen predikantskola. Dessa hade ännu icke anländt, men
hans broder James gick till jernvägsstationen för att hora
efter dem.
Under det Mr. Spurgeon väntade började han på ett
berättande sätt tala om allmänna ämnen. Han hade ena
foten på en stol och ena handen i en ficka och hans ansigte
lyste af det mest intagande leende, hvilket var så vanligt
för honom i hans yngre år. Snart genljöd
föreläsningsrummet af ohämmade utbrott af skratt och tårar. Vi
förglömde snart hvad han sade, men de öfverväldigande
intrycken deraf och den rörelse hans tal uppväckte kunna
aldrig förgätas. Af allt hvad vi förut hade hört om honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
