Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg: Underbara helbregdagörelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UNDERBARA HELBREO DA G ORELSER. 335
tände, om vatten och sade: "Jag känner 111ig nu mycket
bättre." Från den stunden framskred barnets
tillfrisknande utan afbrott. Efteråt omtalade hon för sin moder,
att hon under bönen förnam "en egendomlig känsla i bela
kroppen, liksom om febern började aftaga vid hufvudet och
försvinna vid fötterna."
En gosse, hvilken arbetade på ett tryckeri, råkade ut
för en svår olyckshändelse, dervid han bröt sin ena arm
dels nedanför armbågen och dels mycket illa i närheten af
skuldran. Gossens fader hade af andra personer hört
berättas, att de återvunnit sin helsa genom att bedja. Han
sände derför ett bud till Mr. Spurgeon, med begäran att
han skulle komma och bedja om den brutna armens
helande. Då läkaren erhöll underrättelse härom, yttrade
ban: "Gossen återvinner nog bruket af sin arm utan
någon bön, men om I önsken att bedja om någonting, så
bedjen först och främst, att Öfverarmen icke måtte blifva
vanställd." Läkaren förklarade, att han ej kände något
medel inom kirurgien, som kunde förhindra, att armen
blefve vanställd, ty brottet var af en mycket svår och kinkig
beskaffenhet. En församlingens diakon, hvilken medföljt
Mr. Spurgeon till gossens hem, frågade denne, om han
trodde, att bönen hade sådan kraft att den kunde verka
lie-lande i ett så svårt fall som detta. Spurgeon svarade med
ett småleende: "För Gud är ingenting omöjligt", men
tillade: "Jag känner på mig, att det ej är mycket troligt.
Det är likväl vår pligt att bedja om det vi åstunda, äfven
om det må synas omöjligt." Mr. Spurgeon talade derefter
med gossen om Kristus och hans själs frälsning, till dess
han var öfvertygad om, att gossen förstod, hvad det
innebar att vara kristen och att han ifrigt åstundade att
erhålla den stora gåfvan, hvarpå ban uppmanade gossen att
falla på knä och bedja. Mr. Spurgeon bad nu just om det,
som läkaren förklarat borde vara föremål för bönen. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
