Vesiren och så vidare i förhållande. Gapudan Pascha, Janilschar Aga, Toplschi Baschi (General af artilleriet) och BosLangi Baschi, (executifva polisens chef), äro de ende , som icke betala något visst, men de måsle gifva ansenliga skänker. För alla kronans förpaktningar betalas äfven afgifter af entrepreneurerna utom den årliga förpaktnings-summan, till exempel: Tullförpaktaren i Con-stantinopel belalar till Vesiren 5o lusen piaster till Kiaja Bej 15 tusen och till hvardera af da andra begge 10 tusen. Arabagi Baschi, som för-paklar snön, betalar 56 tusen piaster; Soharap Emini, utan hvars tillåtelse man hvarken får sälja eller bereda vin , betalar 20 tusen piaster o. s. v. Dessa afgifter göra, att Vesirens årliga inkomster uppgå till omkring 8 millioner piaster. Uii hvarje stad eller by i landsorten är styrelsen på *amma fot, som i Constantinopel. Paschan är i Vesirens ställe, Ca di företräder Kiaja Beys, Buluk Baschi Ja nit sch ar Agans, A van, Tschausch Baschis och Jmam Muftis ställe. Alla tvister komma till Paschans domstol; han erhåller en afgift, liksom Vesiren, för hvarje beställning inom provinsen eller ock skänker for dem, som tillsättas i Constantinopel. Pascharne äga dessutom en mängd olofliga utvägar lör att öka sina inkomster; dessa missbruk öfverses af regeringen. Ofta blir en man, som ligger dödligt sjuk, kallad till Paschan, och då han icke kan inställa sig, blir han pligtfälld. Man får icke be-gratva en död , utan all först hal va betalt en afgift till Paschan, och liket får ibland ligga flere dygn obegrafvet, under det slägten håller på alt afpruta några piaster på den fordrade summan. Präster förbjudas under allahanda förevändningar, att en viss dag hålla Gudsljeust, för att tvingas, att genom skänker förskaffa sig den vägrade-tillåtelsen. Detta är styrelsesättet ifrån den hög-.