Ver-Köck); 3 Sakka (vattenbärare) i 4 Cdrafcui-s liiklschi (kittelbaräre). Ibland' alla deras Officerare har ingen elt så stört inflytande i soinÖusta-också måste legeringen ständigt söka vinna Öiistah» tillgifvferihfet genom skänker. Oustarne, äro alltid i största sarcidrägt med h varandra* kunna lnéd fett enda örd förmå sin Örtä till Uppror öch åter på lika sätt stilla det; Janitscliarerne re-Spécterå ocli frukta deiii merä ärt sjelfvä janitschar Agan. En Janitschar kail aldrig för livad brott söm helst straffas äöriörstädes an itiöiii siö Orta. Ötri han arresteras af vakteri, återfordrar Öilstän hoiioni öch hart tnåsle då genast utlem-häs , men är det deremot ert, med livilken Oiistari är missiiöjd > så qvärblifvetf här) i vaktens händer> hvilkeil förfel* hönöttl till Ve siren* Cä-jaiida n P a sc h å eller T ö p t sch i Bast-bi* efter omständigheterna. Desse Herrar börjä Vänligen med alt låta gifva hönom bastönaderi och haii blifver sedan ofta strypt* Då eh Järtitschäi’ar iii-stäiiid till Vesiren för något större brott, tillfrågas O lista öhi Oifan vill ännu erkänna höiiom Sörri kamrat, svaras då Ja, så öfVerlemliäs Janitscharerl åt Oiistari., öiii icke, altages hans turban, nian borttaget Ortans tecken, livilket ofta icke kan ske annorlunda än genom afskärande af köttet hvarpå märket är tatuerad t; och derefter blir liah af-rätlad. Uti elt sådant land , der ingen personlig säkerhet finnes, der mehniskolif anses för ingea ting och tusende uppoffras af den styrandes nycker, är naturligt , att fruktan alt mista lifvet skall alstra tillgifvenhet för den > som man anser såsom sin beskyddare. Janitscliarerne njuta den förmån* att få sjelfva utnämna sina Under-Officerare och Oustan väljes alltid ibland de Janitscliarer<jöH1 aro kända för sitt nit för corpsen. Dessa Oustas betraktas såsom eorpsens beskyddare, och de aga