ly de förmögnare ibland Turkarna i ConslaiUino-pcl låla begrafva sig der, på det alt deras aska må hvila på Asiens heliga jord. \i anlände om aftonen till Ismid, fordna Nicomedia. Oemia stad har nu mera ingenting märkvärdigt, utom en ganska rymlig liaiiiu , hvaiiirån mycket hvete uL-keppas. I Turkiet finnas inga värdshus, utom i några sjöstäder. Caravan-Serais, hvilka finnas i några al' de in i landet belägne stader , äro stora byggnader livarest del lemnas resande, elt rum lörsedt endast med en rönnatta och en vattenkruka. Tar-tarerne, som aldrig uppehålla sig längre tid, hvarken natt eller dag, än som behöfves för att ombyta hästar, stanna alltid vid något Cafifehus ; en inrättning som icke saknas i den minsta Turkiska by. En Divan som intager 5 sidor af rummet, och är försedd med rörmattor, erbjuder de resande och öfriga gästerna tillfälle att sitta eller ligga; om man åstundar mat , låler Kaffehusvärden lillaga någon Turkisk rätt i sitt Harem. Dessa Caffegis äro äfven ställets barberare. En leck-nin«r af en sådan Turkisk Kaffené skulle framställa en rätt löjlig och mångfalldig karica-tur. Man ser der, på en gång, personer, som sofva, andra rakas, äta eller röka, längre fram en rättrogen, som förrättar sin bön med lika stor andakt som uti Moskéen under det, att slraxt vid hans sida en kringvandrande Dervisch sjunger och spelar man gala. Samtalet är alltid allmänt, man politiserar mycket, och man kan väl föreställa sig alt detta är ett ganska narraktigt kanstöperi. Man är angelägen alt inhämta nyheter ifrån huf-•vudstaden; så fort en Tartar anländer infinna sig alla ansedde personer på stället, genast på Caffe-huset; men, än värre är det, då en irämling, en Giaur, anländer; ty då blir det en förskräckelig