till underhållande af sin yppiga hofhållning, till skänker åt Konungen och alla hans omgifningar , och slulligen till besparingar i händelse af onåd, gör alt de plundra lolket på allt möjligt vi*. Då förtrycket blifver för stort, klaga bönderna for Konungen sjelf, dock oftast förgäfves; om tillfälle till klagomål icke kan betagas dem af Ministrarna och de stora, som äro af Guvernörerne inulade, föregifva dessa för Kungen alt klagomålen aro antingen öfverdrifne och ogrundade eller använda de en mängd hemliga konstgrepp för alt göra de klagande ulledsna; ly uppenbarligen våga de icke alvisa dem: om desse, det ongtadt, vinna företräde hos Konungen, hvilket i Persien är ganska lätt; ty han står flere timmar om dagen i Palatsets port, för att skipa lag; blir dock det onda oftast blott värre; ly om Konungen döm-mer Guvernören, tiil något strafl , måste denne för att blidka honom skicka dyrbara skänker, som förr eller sedriare betalas al folket; om deremot Guvernören blir afrättad , händer ofta att hans efterträdare blir ännu mera rof-girig; alla dessa omständigheter verka så att sällan några klagomål framkomma till Konungen. Guvernörerne äro envåldsherrar i sina Län, hvilka styras på samma sätt som hela riket; deras hof är alldeles på samma fot, som Konungens, deras embetsmän bära samma tillar, men äro mindre lönte än den förras. Guvernören i Erivaij ar Sardar Kan. fast denna provins iilliiörer Ab-bas Mirzas förlän ing; Guvernören drar deraf en årlig behållen inkomst af 20 tusen tomans (200.000 R:d B:co) utom de extra inkomsterna. Hvarje Län i Persien afkastar ungefär lika myckel. Hos hvarje Guvernör finnas 5:nc , utnämnde af Rouuugpn, för atl bevaka df snne, <’>> h